De stora rovdjuren och den svenska rödlistan

Rödlistans ”kategorier” uppdateras vart femte år. Den senaste uppdateringen (”2015”) offentliggjordes 150428. Därför finns det anledning att aktualisera hur de stora rovdjuren ter sig i rödlistan och jämföra med de beslut Sverige (Naturvårdsverket) fattade i slutet av 2013 enligt EUs regelverk. Speciellt aktuell är varg, som regeringen uppdragit åt Naturvårdsverket att utreda hur många som EGENTLIGEN minst behövs till hösten 2015, och där uppfattningarna sedan länge är polariserade, starka och politiserade.

Tabell. De stora rovdjuren, översikt

1)	Varg	Björn	Lo	Järv
Kategori 2015 2)	Sårbar	Nära hotad	Sårbar	Sårbar
Antal 3)	380	2800	1400	700
Reproduktiva 4)	260	1400	900	400
FRP (golv) 5)	270; 300	1400	870	600
Kriterium 6)	D1: 250-1000	D1: 1000-2000	D1+C1:250-1000	D1: 250-1000
Kategori 2010 7)	Starkt hotad	Livskraftig	Nära hotad	Sårbar
Global, kategori 8)	Least concern	Least concern	Least concern	Least concern

Förklaringar:
1) Art, klicka på arten för att se artdatabankens artbeskrivning inklusive underlaget för kategorin.
2) Kategori enligt rödlistan 2015
2, 7 och 8) Rödlistans relevanta kategorier är: starkt hotad, sårbar, nära hotad och livskraftig. En noggrannare beskrivning av kriterier för kategorier i Appendix.
3) Antal i Sverige enligt artbeskrivningen, senare och något annorlunda utförda skattningar finns. För varg ligger populationsstorleken 2015 en bra bit över värdet i tabellen.
4) Senast tillgängliga uppgift om antalet individer i reproduktiv ålder (könsmogna) i Sverige inför 2015 års rödlista. Denna har legat till grund för hotkategorin, se artbeskrivningen.
5) Beslutat golv (Favorable Reference Population, FRP) vid rapportering 2013 av Naturvårdsverket till EU för kontroll av EUs art- och habitatdirektiv. FRP avser alla djur (vinterstam), inte bara de i reproduktiv ålder. Naturvårdsverket har i en utredning i början av oktober 2015 höjt värdet för referenspopulationen från 270 till 300
6) Alla stora rovdjur har hotklassificerats med ledning av kriterium D, antalet individer i Sverige i reproduktiv ålder, se rad 4). Det intervall som gäller för hotkategorin anges.
7) Kategori i rödlistan 2010
8) Kategori i den globala rödlistan (IUCN). ”Least concern” (=livskraftig) är den minst hotade kategorin och innebär att arten egentligen inte är rödlistad men ändå kategoriserad på grund av allmänintresset för arten. Klickar man i kolumnen för rovjursarten får man globala fakta för arten och underlaget till den globala kategoriseringen.

Skillnader mellan kategori enligt rödlistan och gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet
Naturvårdsverket har övergripande beskrivit de stora rovdjuren och varför antalet inte ger tillräcklig information för att bedöma hotbilden. Art- och habitatdirektivet fordrar bl a att Sverige rapporterar hur många vargar som minst behövs (referenspopulation) 2013 (en ny rapport skall göras 2019). Utgångspunkterna för övervägandena är annorlunda än för rödlistans kategorier. Rödlistan hanterar många tusen arter och måste för att kunna hantera så stora antal använda schabloner. Det satsas mycket större resurser på att undersöka de stora rovdjuren och precisera deras relevanta förhållanden, och därför kan mindre schablonmässiga och mer artanpassade överväganden baserat på ett mer omfattande underlag göras för rapporteringen till EU om de stora rovdjuren. Osäkerheten i det skattade antalet är lägre för de stora rovdjuren än för nästan alla andra arter (även om det ändå finns en betydande osäkerhet). Det finns få individer och de inventeras grundligt och professionellt. Därför behövs mindre säkerhetsmarginaler för osäkerhet i skattningen. De stora rovdjuren medför stora problem och olägenheter, och de ”psykologiska” och ”politiska” problemen är stora, speciellt för varg, och detta borde vara ett skäl att begränsa säkerhetsmarginalerna uppåt. Rödlistans kriterier beaktar knappast migration (inte mycket och inte enligt beskrivningen i appendixet nedan och inte för de stora rovdjuren). Migrationen från öster är en viktig komponent för gynnsam bevarandestatus av stora rovdjur, men inte för rödliste-kategori. För gynnsam bevarandestatus betraktas det korrekt att slå ihop den svenska och norska stammen eftersom mycket migration mellan länderna förekommer, vilket leder till mindre nödvändigt numerär i Sverige. Den effektiva populationsstorleken (Ne) spelar roll för gynnsam bevarandestatus, men inte för rödlistan. För varg är den effektiva storleken ovanligt stor i relation till antalet (han och hondjur får lika stor avkomma och en stor del av de reproduktiva djuren får avkomma). Detta är en viktig anledning till att ”golvet” (referenspopulationen) blir låg i förhållande till de flesta andra arter. En varg kan flytta mycket långt mellan födelse och död (dvs mellan generationer), >1000 km förekommer. Detta gör att generna på lång sikt kan blandas över stora geografiska områden, vilket minskar nationella behov. Varg är mycket anpassningsbar för habitat, kan leva nästan överallt, och födotillgången är sällan begränsande. Varg-antalet begränsas knappast av predatorer. Detta bidrar till relativt låga numerära krav. Den låga tätheten och de få kontakterna mellan olika familjer gör risken för katastrofala epidemier låg. Andra faktorer än vetenskapliga och biologiska påverkar gynnsam bevarandestatus, golvet får för stora rovdjur t ex inte vara lägre än det var vid EU-inträdet 1995, medan rödlistan inte behöver beakta den typen av faktorer. Att demografisk sårbarhetsanalys visar att det är mindre än 10 procent sannolikhet att arten nationellt utrotas inom hundra år är en viktig komponent i bestämning av gynnsam bevarandestatus. Detta ”kvantitativa” kriterium vore också ett möjligt kriterium för rödliste-kategori, men det tillämpas aldrig. Det finns större möjligheter att låta kvantitativa och genetiska analyser påverka gynnsam bevarandestatus än den mindre flexibla rödlistnings-kategorin. Inte en enda art får rödliste-kategorin bestämd utifrån sårbarhetsanalys.

I frånvaro av människor begränsas arter av födotillgång, tillgång till lämpliga habitat och potentiella revir, konkurrens med andra arter, sjukdomar och predatorers härjningar. För de stora rovdjuren är kontrollen av populationen med jakt den helt avgörande populationsbegränsande faktorn för de antal som hittills seriöst har diskuterats i Sverige.

Artdatabankens hotklassificering överdriver hotet
Artdatabankens rödlistningskategorier avser enligt ”frågor och svar” http://www.artdatabanken.se/naturvaard/roedlistning/vanliga-fraagor-och-svar/ att vara ”en bedömning av arters risk att dö ut från det område som rödlistan avser, dvs. Sverige”. De verbala beskrivningar som valts för rödliste-kategorierna, och de kvantitativa kriterierna om metod E (kvantitativ sårbarhetsanalys) används för rödliste-kategori överdriver starkt den observerade utdöenderisken för skogsarter (de stora rovdjuren är också skogsarter) http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Redlistedforestspecies.htm

Ingen enda art av de som artdatabanken klassificerat har kategoriserats med metod E, dvs. typiskt sårbarhetsanalys. Detta är arbets- och kompetenskrävande och knappast motiverat annat än för de viktigaste arterna, framförallt de stora rovdjuren. Men <10% utdöenderisk på 100 år hamnar på (knappt) 100 individer för varg och liknande värden för andra stora rovdjuren (se Appendix). Mycket lägre värden än artdatabankens gräns mellan starkt hotad och sårbar. Det är inte fullständigt solklart att detta inte räcker, även om väsentligt högra ”golv” valts.

Genetisk sårbarhetsanalys: De svenska instruktionerna 2011 för gynnsam bevarandestatus av ett antal Natura 2000 arter finns på http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/arter/artergemensam.pdf I detta dokument finns inte något med genetik nämnt. Det finns ett dokument från 2007: http://www.naturvardsverket.se/Documents/handbok/Kommissionens_vagledning_artikel_12_habitatdirektivet.pdf I dessa dokument nämns visserligen genetik ett fåtal gånger, men knappast med relevans för dagens bedömning av stora rovdjur. Detta var de svenska dokument jag fann via Naturvårdsverkets hemsida. För den händelse det skulle nämnas i något annat dokument har naturvårdsverket eller EU inte brytt sig om en svensk översättning, vilket borde tolkas som att det tillmäts mindre vikt. Rödlistekategori påverkas mycket lite av genetiska faktorer, medan försök att tillämpa genetisk sårbarhetsanalys har påverkat gynnsam bevarandestatus mycket för de stora rovdjuren. (Enligt min åsikt kanske för mycket.) Dels eftersom de försök att tillämpa det som gjorts resulterat i mycket olika resultat, dels eftersom olika och tveksamma metoder använts, och dels eftersom genetiken spelar en mycket underordnad roll för chansen för överlevnad på upp till 100 års sikt. Det kan inte ens klargöras om chansen ökar eller minskar. Det är först vid överväganden på över hundra år som genetiken blir relativt viktig för att upprätthålla evolutionär potential, men på hundra års sikt är det en teknikutveckling och en ändring av samhället som gör det troligt att det finns lösningar för bibehållen evolutionär potentialen för arter som är globalt livskraftiga och har stora populationer i bl a Europeiska Ryssland. Men sådant måste rödlistan inte grubbla på, och det är tur för rödlistan eftersom det är mycket komplext och praktiskt omöjligt att göra invändningsfria analyser. Riktlinjerna för EU hur gynnsam bevarandestatus skall beräknas har ändrats nyligen i riktning att söka vägar att väga in genetiken och detta åberopas som ett motiv att det behövs fler vargar.

Anm 1. Versioner av detta dokument finns på webben på https://vargweb.wordpress.com/2015/07/04/657/ (Den versionen är kommenterbar) och http://daglindgren.upsc.se/VargGYBS/R%C3%B6dlistaRovdjur.html (Detta kan vara bättre editerat)

Anm 2: artdatabanken har fått möjlighet att kommentera/rätta/bemöta denna webbartikel, jag vill undvika sakfel och att den kritik jag framför skall vara välgrundad, framför allt Appendix 1 och vargbeskrivningen, som enligt min uppfattning bl a innehåller ett direkt sakfel. Men möjligheten att rätta eller reagera har inte utnyttjats.

senaste editering 151010

Appendix 1
Varg toppar rödlistan och detta utnyttjas för artdatabankens subjektiva värderingar

Detta avsnitt har bearbetats efter Naturvårdsverkets vargutredning publicerats i början av oktober 2015.

Artdatabanken visar ett urval av de 4 273 arter som rödlistats i 2015 års rödlista i en lista av exempelarter. Varg är en av fyratusen arter som utvalts av artdatabanken som den viktigaste. Varg innehar i listan topplaceringen av alla arter i Artdatabankens presentation av den nya rödlistan! http://www.artdatabanken.se/naturvaard/roedlistning/exempelarter-roedlista-2015/ Därför borde det finnas anledning för Artdatabanken att vara speciellt angelägen att vara försiktig och hålla sig till relativt säkra fakta och hög grad av faktakontroll.

Vargbeskrivningen på http://www.artdatabanken.se/naturvaard/roedlistning/exempelarter-roedlista-2015/varg/ jag saxar: ”För att erhålla en långsiktigt livskraftig stam måste vargar med östligt ursprung ges möjlighet att etablera och reproducera sig i syfte att minska graden av inavel. Om detta ska lyckas bör 1–2 genetiskt effektiva invandrare (dvs. individer som reproducerar sig) tillåtas ta sig till områden söder om rennäringsområdet per år”... ”Den illegala jakten måste upphöra. Det av riksdagen fastställda minimimålet bedöms av många forskare som helt otillräckligt för att arten ska uppnå gynnsam bevarandestatus. Det är därför nödvändigt att det inte betraktas som ett maximimål”...”Varg har valts som ett exempel på en art där politiska beslut i stor utsträckning avgör vilken hotkategori den hamnar i. Riksdagen har beslutat att den svenska populationen har gynnsam bevarandestatus vid 27 reproducerande par, vilket motsvarar cirka 190 reproduktiva individer eller 270 individer. Detta motsvarar Starkt hotad (EN) enligt IUCN:s kriterier.”

Mina kommentarer: 1) jag trodde inte artdatabanken menade att det behövs 1-2 effektiv invandrare per år, utan menade per generation, och att vad som står var ett slarvfel. Jag har påpekat felet för artdatabanken, men utan effekt, artdatabanken negligerar när sakfel påpekas vilket gör artfakta otillförlitligare! Rovdjursriktlinjerna liksom många forskare säger minst en effektiv invandrare per generation; även Naturvårdsverket betonar i sin senaste utredning att kravet om en effektiv invandrare är per generation (fem år), men artdatabanken låter det stå att det är per år! 2) de två senaste invandrarna förflyttades söder om rennäringsområdet, de ”tilläts” inte komma dit; 3) min åsikt är att svensk varg är livskraftig i Sverige på hundra års sikt (och längre perspektiv använder sig inte rödlistan av) med nuvarande och också en svagt höjd inavelsnivå. Problemet för långsiktigheten ligger snarare i den genetiska variationen och de sällsynta allelerna och det har betydelse först på i ett mer än hundraårigt perspektiv; 4) Nödvändigt antal för gynnsam bevarandestatus rapporterades till EU 2013 av Naturvårdsverket och är uppfyllt per definition. Jag tycker det vore lämpligt att ligga lågt med andra åsikter till den omprövning som ändå sker inför nästa rapportering till EU 2019 och då gällande kunskapsläge och riksdagsbeslut, men Naturvårdsverket och Regeringen har inte delat den uppfattningen; 5) Eftersom varg-antalet ökar utan licensjakt, så är det inte nödvändigt för upprätthållande av gynnsam bevarandestatus att illegal jakt minskar, licensjaktens omfattning tar hänsyn till den faktiska ökningen utan jakt, alltså också tjuvjakt. Vore tjuvjakten ett allvarligt hot skulle vargantalet inte växa och det skulle inte bli någon licensjakt; 6) det finns också många forskare (bland dem många mycket kvalificerade) som inför riksdagsbeslutet deklarerat att de ansåg det gällande golvet (270) tillräckligt, det finns knappast någon fråga som utretts så mycket som vargantal, man bör betänka vad det leder till om riksdagsbeslut medvetet sätts ur kraft; 7) ”Minimimålet” är definitionsmässigt inte ett maximimål utan just ett minimimål, så avsikten att understryka det är polemisk. Det är ett ganska troligt scenario att antalet kommer att ligga något eller väsentligt över även i avsaknad av högljudd propaganda för det. Man kan ur tabellen ovan konstatera att alla fyra stora rovdjuren har antal som ligger mer än 40 % högre än kravet för gynnsam bevarandestatus, så det verkar inte nu befogat att insinuera att minimiantalet knappast kommer att upprätthållas; 8) Att Riksdagen inte följde Naturvårdsverkets förslag om vargantal beror på att Naturvårdsverket byggde på icke uppfyllda förutsättningar. När det inte råder relativt god konsensus är det naturligt att riksdagen trots detta fattar ett beslut som riksdagen tycker är bäst underbyggt. Gynnsam bevarandestatus är inte en ren forskarfråga utan beror mycket på värderingar och att folkets valda representanter då har ett inflytande känns inte fel; 9) Att gynnsam bevarandestatus fordrar 27 föryngringar är ett beslut av Naturvårdsverket och inte Riksdagen som artdatabanken påstår, riksdagen beslutade om antal vargar sedan har Naturvårdsverket tolkat det som ett antal föryngringar; 10) Gynnsam bevarandestatus avviker från IUCNs mer schablonmässiga kriterier och det är inte artdatabanken som fastställer det. Det är därför polemiskt att åberopa IUCNs kategorier. 11) De uppgifter som nämns i varg som den viktigaste typarten står vanligen inte i artfaktabladet för varg utan är tillkomna i polemiskt syfte.

Artdatabanken och andra har lyckats med sin propaganda och det vetenskapligt underbyggda referensvärdet är numera 300. Men varg har fortfarande gynnsam bevarandestatus, detta enligt Naturvårdsverkets på regeringen genomförda utredning. Detta minskar risken att vargen blir starkt hotad istället för sårbar i rödlistan 2020.

Jag noterade att Artfaktabladet för varg, som bör vara uppdaterat till kunskapsläget i slutet av 2014, saknade referenser efter 2012. Det minskar trovärdigheten av aktuell polemik om faktaunderlaget inte verkar färskt. Det minskar också trovärdigheten att felaktiga grundfakta för varg anges på den webbplats jag diskuterar.

Varg verkar synas uppe till höger på artfaktabladen för däggdjur, en samlande symbol för alla däggdjur. Verkar trevligt, men underblåser den kontroversiella och polariserade vargdebatten.

Artdatabanken har tidigare uttalat 11-03-04 att varg vintern 2010/2011 inte hade gynnsam bevarandestatus eftersom 1) vargantalet i Nordeuropa måste uppgå till 3000-5000; 2) inaveln måste vara <10% och 3) fungerande utbyte av genetiskt material inte fungede http://193ms93ne15y1xtiim1gdewg.wpengine.netdna-cdn.com/wp-content/uploads/2011/03/Vargremiss_Yttrande_CBM_ArtDatabanken_2011-03-04.pdf Jag konstaterar att vargantalet i Nordeuropa nu är tillräckligt stort.

Naturvårdsverket anser i sin utredning i början av oktober 2014 att vargen är GYBS fast inaveln är F=0.25 med de nuvarande skattningarna av utbyte av genetiskt material. Naturvårdsverket anser att det räcker med 300 vargar för GYBS (referensvärde), vilket med all sannolikhet innebär att den fortsätter att vara sårbar på gränsen till starkt hotad enligt rödlistans kategorier. Fast nu utan att vara ett exempel på en art som styrs av politiska och inte vetenskapliga skäl!

Att det har betydelse vad artdatabanken framför på denna sida framgår av ett klipp från debatten. Notera att inlägget förmodar att vargens rödlistekategori ”sårbar” dikteras av att Artdatabanken i sina bedömningar påverkas av politiska hänsynstagande! (Jag delar inte den uppfattningen, varg ligger nära starkt hotad och de poliska påtryckningarna från miljöministern skulle nog snarare vara att få vargen kategoriserad som starkt hotad istället för sårbar. I just detta val visar Artdatabanken faktiskt integritet!)

Rödlistan drunknar ofta i uppmärksamhet jämfört med varg, jag har följt uppmärksamheten för varg, men har sedan hösten 2014 också börjat intressera mig för rödlistan och jag tycker det är skrämmande hur mycket mer uppmärksamhet varg får än rödlistan. Jag har tittat på Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen och skall man döma av träffar på respektive organisations och dagstidningarnas webbar ligger de 4000 andra rödlistade arterna (träff på rödlista) under varg med minst en faktor tio (just vad jag tittade på var det för Naturvårdsverket en faktor 200!!). Jag tror inte det ligger i Artdatabankens intresse att upprätthålla denna intresseförskjutning i riktning att rödlistningarna fångar intresse bara beträffande varg!

Appendix 2.
Rödlistan används som motiv i rovdjursdebatten

Regeringen använder att varg nu är i rödlistekategorin sårbar som ett motiv för att tillsätta en utredning om gynnsam bevarandestatus för varg http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/mer-pengar-ska-ga-till-skydd-mot-varg_4309971.svd . De hotfulla rödlistekategorierna för de stora rovdjuren förklaras med jakt http://www.vk.se/1443417/jakt-orsaken-att-stora-rovdjuren-finns-pa-rodlistan . Det förstås knappast att rödlista och gynnsam bevarandestatus är olika saker och bygger på olika grunder och att det är art- och habitatdirektivet som skall vara styrande och inte rödlistan. Även för 2010 års rödlista kommenterades just varg för att framhäva att situationen var dålig http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/rodlistan-2010 .

WWF påstår 2014 att ” Den svenska vargen har i flera omgångar befarats vara utrotad och hör till de akut hotade arterna.” trots att varg inte är akut hotad enligt rödlistan 2010 eller 2015. WWF använder också i sin marknadsföring att det finns 4000 hotade arter i Sverige trots att färre är hotade enligt rödlistan är hotade, alla rödlistade arter räknas inte som hotade.

Appendix 3.
En sårbarhetsanalys baserad på förlust av genetisk variation istället för utdöenderisk kan öka FRP för stora rovdjur dramatiskt.

En huvudsakligen demografisk sårbarhetsanalysen för björn, lo och varg (vid sidan om genetiska) är utförd av Torbjörn Nilsson och finns på http://www.naturvardsverket.se/Nerladdningssida/?fileType=pdf&downloadUrl=/Documents/publikationer6400/978-91-620-6549-2.pdf

I den sårbarhetsanalys som ligger till grund för FRP för björn, lo och järv görs parallellt beräkning av minsta population med högst 10% utdöenderisk på 100 år och minsta population som ger högst 5% förlust av genetisk variation på 100 år. Jag anger typvärdet för ”basscenario med katastrofer” och intervall mellan största och lägsta i de olika scenarier som använts.

	10% utdöenderisk 100 år	5% förlust av genetisk variation om 100 år
Björn	32 (25- 65)	1050 (900-1300)
Lo	105 (30->2000)	507 (280->2000)
Järv	150 (90-700)	500 (370-1300)

10% utdöenderisk på 100 år är enligt de av EU sanktionerade riktlinjerna för stora rovdjur och vad IUCN sätter som gräns för ”hotad (sårbar)”, när sårbarhetsanalys är grunden för klassificeringen. Dock finns det senare utgivna allmänna riktlinjer som på ett diffust sätt ger utrymme för tolkningar med mer inflytande av genetiska sårbarhetsanalyser.

Risken för att en population dör ut minskar mycket kraftigt med populationsstorleken. Risken för att den nuvarande vargpopulationen dör ut är mindre än en promille om man accepterar den höga skattningen på risken för utdöende 10% om det bara funnes hundra vargar.

”Genetisk sårbarhetsanalys” ger enligt denna jämförelse av sårbarhetsanalyser 32; 5 respektive 3 gånger större värden än utdöenderisken för björn, lo och järv. Olika icke orimliga antaganden ger ganska olika resultat. Immigration är inte beaktat och om immigration beaktas ger den genetiska sårbarhetsanalysen lägre värden, alltså är de tabellerade värdena för höga.

Jag har beräknat hur inaveln skulle kunna förmodas ändras i svensk varg under hundra år, och i de flesta scenarior sjunker inaveln väsentligt. Även om det kan ifrågasättas hur väl förutsättningarna för beräkningarna är uppfyllda kan också förutsättningarna för andra beräkningar ifrågasättas. https://vargdag.wordpress.com/2012/07/23/inavel_om_ett_sekel/

Populationsstorlekarna som fordras för att undvika 10 % förlust av genetisk variation har inte beräknats, trots att detta är mycket relevant och trots att beräkningar gjorts också för 5% och 1% utdöenderisk. Enkel logik säger att det inte är lika allvarligt att en population förlorar 10 % av den genetiska variationen men överlever 100 år, som att den dör ut inom 100 år. Dessutom är underpopulationer (t ex mellan länder) generellt ofta mer olika än som svarar mot F_ST=0.1, dvs det är mycket vanligt förekommande att avknoppade populationer skiljer sig åt med ett värde som svarar mot 10 procent diversitetsförlust. Därför tycker jag det är fel att utgå från mindre än 10 % förlust av genetisk variation. Detta skulle resultera i mycket lägre livskraftiga populationer för genetisk sårbarhetsanalys.

Förlusten av genetisk variation utgår ofta från att en hållbar population skall ha en effektiv populationsstorlek på minst 500. Detta kan sägas vara riktigt, men används ändå missledande när avgränsningarna för ”populationen” sätts snävt. Det gäller en megapopulation, som är summan av vad som finns i olika länder. Jag tycker att denna megapopulation för de stora rovdjuren och särskilt varg kan sättas lika med alla individer som tillhör arten eller möjligen underarten/rasen man vill bevara eller ett område som är väsentligt större än enstaka individers vandringar (nordeuropeisk ras) utan att hänga upp sig på hur mycket migration som uppskattas ske naturligt mellan delpopulationer i framtiden. I framtiden kommer säkert teknik utvecklas, t ex att det blir lättare att förhindra spridning av rabies med translokationer av varg.

Skälet med minst 500 är att tillförsäkra en mycket långsiktigt förmåga att utveckla evolutionärt och adaptera sig till nya förhållanden. Minst 500 anses tillräckligt för att de genetiska nackdelarna med en liten population skall läkas av kompenserande krafter (t ex urval, mutation, genetiska omlagringar). Denna potentiella förmåga bevaras för framtiden även om de populationer som bevarar den idag har dålig kontakt-

Appendix 4
Rödlistan verkar överdriva risken för utdöende både allmänt och för varg.

Jag har analyserat rödlistan för skogsarter (de stora rovdjuren bör betraktas som skogsarter) på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Redlistedforestspecies.htm . Det dör inte ut alls lika många skogsarter, som det skulle gjort om rödlistan och dess kategorier gav rätt intryck av utdöenderisken. I rödlistan står ”Eftersom kategorierna är en bedömning av utdöenderisk inom i storleksordningen 50 år så blir RLI ett mått på hur stor andel av arterna som förväntas finnas kvar inom samma period.” Rödlisteindex för skogsarter är 0.9. Läsaren förleds att tro att ca 200 skogsarter av 2000 rödlistade prognosticeras att dö ut det närmaste halvseklet, dvs 4 per år. Det ter sig mer förenligt med observationer att det dör ut kanske 0.4-0.8 skogsarter per år, så läsaren missleds att överskatta dödligheten med en faktor 5-10. Om man översätter hotkategorierna till utdöenderisken för kategorin enligt uppskattning med sårbarhetsanalys.

För att varg inte skall vara hotad längre enligt rödlistan fordras en bit över 1000 vargar (1000 reproduktiva individer är gränsen för hotad i kategorin sårbar) i Sverige. Eftersom det räcker med att ett kriterium för sårbar är uppfyllt, så hjälper det inte med andra resonemang, rödlistan kommer alltid att fordra minst 1000 reproduktiva vargar fast sårbarhetsanalysen anger knappt 100 som gräns till sårbar.

Rödlistans hotkategorier inriktar sig på överlevnad på sekellång sikt och i det perspektivet räcker det med att Ne>50 för att genetiken (inaveln) inte skall vara kritisk, vilket är uppfyllt för de stora rovdjuren om golvet i gynnsam bevarandestatus inte underskrids. De högre värden som erhålls för många varianter av genetisk sårbarhetsanalys försöker beakta populationens hälsa i ett längre tidsperspektiv. Detta är kopplat till artens överlevnad på mycket lång sikt men kopplingen och dess styrka är mycket oklar och mycket beroende på antaganden om framtida gen-rörelser och deras signifikans.

Chansen för överlevnad kan beräknas med sårbarhetsanalys. Vanligen uttrycks resultaten som att chansen för utdöende skall vara lägre än ett värde, men det går också att beräkna sannolikheten för överlevnad för ett givet individantal. Jag har gjort sådana beräkningar för varg och finner att sannolikheten för utdöende de närmaste hundra åren vid golvets individantal ligger på promillenivå. Ofta presenteras den minsta population som har under 10% sannolikhet att dö ut inom hundra år. Man matematiskt härleda att en ungefär dubbelt så stor population under samma förutsättningar har ungefär 1 promilles sannolikhet att dö ut inom hundra år. Dessa matematiska förutsägelser stämmer med de relationer som erhålls för minsta livskraftiga population för minst 10 procent utdöenderisk respektive en procent utdöenderisk den sårbarhetsanalys som ligger till grund för FRP för björn, lo och järv . Gränsen mellan att arten skall anses akut hotad och sårbar enligt rödlistans kriterium (D) ligger där risken för utdöende enligt en sårbarhetsanalys ligger på eller under promillenivån. Om antalet är vad som fordras för gynnsam bevarandestatus ligger också utdöenderisken de närmaste hundra åren på promillenivån. Detta bör tolkas som att en antalsökning över nuvarande golv inte ger någon nämnvärd minskning av utdöenderisken i upp till ett sekelperspektiv. Det vore rimligare att alla fyra stora rovdjuren fördes till kategorin ”nära hotad” eller för björnens del ”livskraftig”. Rödlistan överdriver utdöenderiskerna för de fyra stora rovdjuren.

Den Norska rödlistan: Man kan göra jämförelser med den norska rödlistan. En artikel som bl a har en tämligen ingående beskrivning av rödlistningen av norsk varg finns på http://www.okokrim.no/miljokrim/nor/tidligere-utgaver/1_mai_2015/artikler/rodlista . Varg betraktas i den norska rödlistan 2015 (enligt artikeln) som akut hotad. Skälet är att det finns mindre än 50 reproduktiva vargar i reproduktiv ålder i Norge och att den svenska vargstammen inte betraktas som tillräckligt stor för att ”läcka över”. Chansen att inte kommer att finnas någon levande varg inom Norges gränser (så den kan betraktas som regionalt utdöd) under de närmaste hundra åren är helt försumbar (under en procent, och förutsatt att det svenska vargbeståndet inte faller under några hundra). Begreppet ”akut hotad” enligt rödlistans kriterier är alltså förenligt med mindre än en procents chans för utdöende de närmaste hundra åren.

Jägareförbundet ser sangviniskt på vad det kan innebära att rödlistans kategorier överdriver hotet: http://jagareforbundet.se/aktuellt/forbundsnyheter/2015/04/rodlistan-visar-att-forvaltningen-fungerar/

Hela rödlistan 2015 och inledning med t ex förenklade kriterier http://www.artdatabanken.se/media/2013/hela-boken.pdf Egendomligt att 2013 finns i URL, fast det är faktiskt 2015 som är relevant.

Av de fyra twitter om rödlistan, som kom i samband med den nya rödlistans offentliggörande, hade två anknytning till björn och en till varg.

Appendix 5
Kriterier för rödlistningskategorier
(RE= Nationellt utdöd; CR=akut hotad; EN = starkt hotad; VU=sårbar; NT=nära hotad; LC=livskraftig (”least concern” = ej ”rödlistad”). En något förenklad beskrivning finns på http://www.artdatabanken.se/media/2226/rodlistan_2015.pdf Jag hittade inte den fullständiga beskrivningen till 2015 års rödlista. Om en art uppfyller minst ett av ett antal möjliga kriterier A-E så blir den rödlistad. De som är av störst intresse för rovdjur är kriterierna D och E. Tabellen ger gränserna som är mest relevanta för de fyra stora rovdjuren.

Kriterium/rödlistekategori	Akut hotad	Starkt hotad	Sårbar	Nära hotad
D antal reproduktiva individer	<50	<250	<1000	<2000
E utdöenderisk med sårbarhetsanalsy	50% på 10 år eller tre generationer	20% på 20 år eller 5 generationer	10% på hundra år	5 % på hundra år

Kriterium E används knappast i praktiken i Sverige, men avser att ge en indikation på den kvantitativa utdöenderisken, som svarar mot rödlistekategorin. Det räcker med att ett kriterium är uppfyllt, så vad sårbarhetsanalysen (kriterium E) resulterar i spelar ingen roll, eftersom den leder till ett lägre värde än kriteriet reproduktiva individer (kriterium D) och det räcker med att ett kriterium är uppfyllt.

Appendix 6

På IUCN:s hemsida (http://www.iucnredlist.org/technical-documents/categories-and-criteria) finns en länk till vad som gäller vid regional användning: http://www.iucnredlist.org/documents/reg_guidelines_en.pdf

På sidan 3 står: 1. Application of the regional guidelines. Any country, or other region, using the IUCN Red List Categories and Criteria for listing species must follow these guidelines without deviation or modification, if they wish to state that their assessment follows the IUCN system.

Hur ser status för Artdatabankens arbete med att uppfylla IUCN:s krav ut?  I kriterierna för regionala utvärderingar sidan 5 står: “Consequently, it is recommended that any publication that results from a regional assessment process should include at least three measures: (1) the regional Red List Category, (2) the global Red List Category, and (3) an estimate of the proportion (%) of the global population occurring within the region”.

I den svenska rödlistan verkar inte dessa referenser till globala rödlistan eller en skattning av proportionen av den globala populationen i Sverige. Bryter den svenska rödlistan mot något när den regionala informationen om svenska arterna inte sätts in i ett internationellt sammanhang?