Avsnitt med bakgrund, länkar, informationsupptag och syftet med dokumentet tas upp i slutet, eftersom jag förmodar att de flesta läsare redan har bakgrunden!
Organ och ledningsgrupper
diskuterar detta under våren 2005!
Det finns skäl att ta upp och redovisa vad som görs och diskutera vad som bör göras i vårens sammanträden med organ som CFOP; SkogForsks relevanta Rådgivande Grupper och ledningsgrupper; och NSFP (som sammanträder i början av mars). CFOP sammanträdde 17 februari och jag förtecknade några punkter inför det sammanträdet. Lednings- och analysgrupper hjälper till att åstadkomma de omprioriteringar som kan vara befogade.
Självföryngring/sådd/plantering
Det kommer ofta att vara ont om plantor av rätt sort i rätt ögonblick. Markberedning förutses vara en flaskhals 2005-2006. Det finns därför anledning att spara på plantor genom att ta till vara möjlig naturlig föryngring. Plantor kan sparas genom glesare plantering. Sådd kanske kan ökas lite (frö kan man få direkt, medan leverans av plantor blir mer komplicerat). Krav på förutsättningar för självföryngring kan ställas lägre i en plantbristsituation. Frön av barrträd förflyttas endast undantagsvis mer än 65 meter från moderträdet, och de flesta frön flyger avsevärt kortare.
Det sägs att en väsentlig areal skog (10%?) skall sättas av till naturvård. Här har man en möjlighet och ett lämpligt tillfälle att sätta av stora arealer till en relativt måttlig samhällskostnad (eftersom inga åtgärder behöver vidtagas) och med ägarens acceptans (eftersom han kan avlastas kostnader och besvär i en problematisk situation).
Granens nich skall troligen
begränsas
Gran betraktas som ett mindre stormfast träd och självklart kommer grandominansen att ifrågasättas, även om vi ännu inte vet i vilken grad den förklarar den aktuella incidenten. Det är tänkbart att granen varit mer exponerad snarare än mer vindkänslig, exempelvis genom att den ofta odlas på flack vattensjuk fd åkermark. Tall på torra moränmarker klarar sig bättre, men det kan bero mycket på att det är andra ståndorter och inte en annan art. Det finns ofta röta i granstammar vilket kan gör att speciellt äldre granar kan brytas. Det finns andra skäl än stormkänslighet att dra ned på gran, rotröta är ett. Det ter sig troligt att klimatet ändras så vintrarna blir varmare, men granen trivs bättre med ordentliga vintrar och skogsodlingarna kommer troligen att bli mer stressutsatta. Det borde gå att utpeka speciellt topografiskt vindutsata lägen där det är särskilt viktigt att undvika homogena grankulturer för att minska stormutsatthet. Ett viktigt skäl för gran jämfört med nästan alla alternativ är att det skadas mindre av vilt, vill samhället ha en hög viltstam, får samhället nog också acceptera mycket gran. I det aktuella området är traditionen att odla gran, och denna (förmodligen sakligt berättigade) tradition kan vara svår att bryta. Det borde vara en strategi att avveckla överårig stormkänslig granskog, snarare än att bygga upp förrådet av sådan, som gjorts de sista decennierna. Arealen gran verkar inte ha stigit nämnvärt de sista decennierna, även om volymen gjort det. Det blir säkerligen så och förefaller också förnuftigast att gran förblir huvudträdslag även efter stormkatastrofen. Det blir en mindre, men kvantitativt svårförutsägbar procentuell minskning, förmodligen blir den av marginell storlek. Skall granens dominans brytas genom ändrad inriktning på plantering som ersättning för det stormfällda skogen, måste plantor omedelbart beställas antingen av respektive markägarna eller staten (för senare försäljning). Om man förlitar sig på markägarnas beställningar så blir ändringen så liten att det förmodligen kommer att väcka kritik senare att mer inte gjorts för att ändra inriktning. För att kunna plantera måste det finnas plantor, och för att de skall finnas till hands när de skall planteras måste de produceras, jag tror att plantbrist för alternativ till gran kan medverka till att en minskning av grananvändningen inte kommer att hända. För stor tyngd på åtgärder på alternativ till gran kan leda till sämre gran och därmed sämre totalt resultat, om man exempelvis satsar hårt på att få fram lövträdsplantor kan detta leda till en brist på granplantor som orsakar större problem än de löser.
Barralternativ
Ett alternativ är tall. Gran har kanske ibland schablonmässigt planterats där tall är lika bra eller något bättre. Även där tall ter sig lite mindre fördelaktig kanske skillnaden är obetydlig och uppvägs av att inte ha alla ägg i samma korg. För tallföryngring är den befintliga kunskapen ganska aktuell och spridd och det finns frö. Det enklaste och kvantitativt effektivaste sättet att bryta granens dominans vore att stimulera till mer tallodling. Inventeringar efter stormfällningen förefaller bekräfta att tall är mindre stormkänslig än gran.
Lärk är ett alternativ på lutande mark. Lärken klarade den här episoden hyggligt, troligen eftersom den i likhet med löv tappar barren på vintern. Det är fröbrist på hybridlärk och japansk lärk är ett tveksamt alternativ.
Douglasgran och Sitkagran är intressanta alternativ, som troligen inte realiseras.
Löv
Bara någon procent av dagens produktion av
skogsträdsplantor är löv.
Statistik och närmare uppgifter om typ av plantor finns
på
http://www.svo.se/fakta/stat/6skogsvard/199971R.XLS
Volymen lövskog har ökat väsentligt
de sista decennierna.
Viltskador blir stora i lövföryngringar (t ex älg och
rådjur). Gissningsvis skulle ett verkningsfullt stöd till lövplantering vara
att staten stod för stängselkostnaden. Ett viktigt skäl att man väljer gran är
att stängsel då vanligen är onödigt. Man skulle kunna ha en viltkontroll som i
högre grad inriktade sig på att göra det ekonomiskt attraktivt att föryngra med
löv och i mindre grad beaktade intresset av tillgång på jaktbart vilt.
Ca 1999 i samband med den närmast föregående stormen av
betydelse i södra Sverige fanns tankar som liknar dagens om mer löv, en del
myndigheter agerade för ädel lövskog istället för gran genom statliga bidrag.
Det blev aldrig några bidrag och det blev knappast mer ädel lövskog, fördelarna
med gran slog igenom.
Av bra lövföryngringsmaterial så
är det endast björk som det finns hyggliga kvantiteter frö av. Hybridasp
finns det efterfrågan på, men endast en plantskola har förökningsuppdrag
utomlands på den, samhället eller någon annan borde ta initiativ för bättre
tillgång på hybridasp.
Lövsortimenten är så små att nästan ingen plantskola ser lönsamhet i dem. En omedelbart möjlig statlig stödinsats vore att staten lade ut en order eller understöd till plantskolor att producera lövplantor, så att möjligheten att välja lövplantor finns, om efterfrågan kommer. Lövplantering kunde understödjas genom billiga subventionerade plantor. Lövplantor kan produceras relativt snabbt, troligen ofta på ett år, vilket underlättar en eventuell ökning av löv på de stormfällda ytorna.
Låt björken komma upp i (fukt)svackor och stråk där den
kommer att etablera sig rikligt och ändå är mycket svår att stoppa.
Rekommendera att avstå från plantering av barrträd i dessa lägen.
Lövplantor kan erhållas från andra källor än
skogsplantskolor, ett ökat samarbete med dessa plantproducenter skulle kanske
vara motiverat (man har hittills sett problem i att likställa E-plant och
rikslängd) http://www.eplanta.com/
Om man nu beslutar att subventionera lövplanteringar, så kommer dessa kanske att etableras först när hygget legat oåtgärdat en tid, och då är det troligt att lövplantorna inte klarar konkurrensen, av den anledningen skall man kanske vänta några år med lövsubventioner tills tillståndet normaliserats.
Stormfälld gran på fd jordbruksmark kanske i någon mån kan efterträdas av energigrödor, såsom Salix.
Gallrad skog är mer stormkänslig
Nyss genomhuggen skog blåser ned lättare än orörd skog. Senare gallringar ger upphov till mer stormskador än tidiga gallringar. Gallringar ökar exposition för stormskador genom stickvägar. Sen förstagallring kan bidra till att ge en stormkänsligare form. Röjning där varje träd får utrymme att utveckla rotsystemet utan att stickvägar behövs är nog positivt. Tydligen är det bra om man kan komma ifrån sena gallringar utan ha det gallringsfritt eller bara en tidigt insatt första gallring. Ivarjefall på mark som inte bedöms mindre exponerad. Det är förmodligen ofta ett bättre alternativ att slutavverka än göra en sen gallring, Förmodligen förloras fröträdställningar av tall, nu måste dess ytor istället planteras,
Mer långsiktigt är det inte alldeles solklart att gallringar är negativt, de gör det ju möjligt för de kvarstående träden att utveckla sig positivt med tjockare stammar och större rotsystem. Men detta är knappast klarlagt.
Skogskötsel med sena gallringar i bestånd med stora
virkesförråd ger slanka träd med högt upphissade kronor. Det verkar som
relativt ung granskog stormfälldes och att detta kan vara en orsak. Ett
motmedel skulle kunna vara att inte uppskjuta gallring av gran när grönkronan
understiger 2/3 av stammen.
Om man avverkar en del av en skog blir skogen i
angränsande områden mer stormkänslig. Det borde alltså vara en fördel om man
samordnade averkningarna över stora områden.
Förslag
Varför inte plantera 1200 granar per hektar, inte röja
eller gallra och kalavverka mellan 35 och 40 år? (det är inte första gången
förslaget görs, senast aktualiserat av Martin Werner).
Kortare omloppstid
Att förkorta omloppsstiden innebär en genetisk vinst
eftersom man ligger närmare förädlingspopulation. Yngre träd utgör självfallet
mindre vindfång. Yngre träd blir kortare och utsätts därför för mindre
vridmoment av vinden. Ett yngre bestånd är mindre värdefullt, så skadan blir
mindre om det stormfälls. Mindre kapital blir bundet i skogen. Ju tyngre och
högre träd är, ju svårare blir de störningar de orsakar när de faller; el,
telefonstationer, vägare, järnvägar blir mindre skadade och lättare att
återställa, och det blir mindre olycksfall och mindre behov av tunga maskiner,
när man röjer upp efter stormfällning.
Eftersom beståndet står kortare
tid minskar det risken att det skördas okontrollerat och dyrare av vinden
istället för genom medvetet val. Det är ekonomiskt optimalare att ha en kortare
omloppstid ju högre stormfällningsrisken är under i övrigt samma förhållanden.
Kortare omloppstid medför
reducerat eller eliminerat gallringsbehov. En tidigt insatt första gallring kan
vara vara kvalitetsdanande.
En nackdel är att det inte blir
sågtimmer med kort rotationstid. Därför bör kort omloppstid inte tillämpas
överallt.
Mer om fördelar med ett kort-rotations-skogsbruk kan
läsas på
detta aktualiseras kanske av det omtänkande stormskadorna
genererar.
Man kunde välja skogsodlingsmaterial (sticklingskloner
eller särplockning i fröplantager) som var speciellt anpassad för denna
användning. Skogsträdsförädlingen ger en ökad tillväxt, förmodligen kommer
detta att leda till kortare omloppstider, skogsbruket föredrar nog ofta att ta
ut vinsten som kortare omloppstid än högre volym (och därmed större
kapitalinsats och ökad riskexponering).
Om lagen tillät kortare omloppstider skulle avverkningar
över större omräden kunna synkroniseras, och därigenom den ökade risken för
skador i kringliggande bestånd när nya hyggen tas upp kunna reduceras.
En minskning av omloppstiden ger under en begränsad tid en ökning av virkestillgången. Det kunde vara vettigt att under en begränsad tid (tre decennier framåt) öka en kapacitet att ta hand om den stormkänsliga mogna granskogen i södra Sverige även om detta inte är uthålligt parallellt med en föreslagen minskning av omloppstiden. Stormfällningsproblemen skulle minskas om slutavverkningsåldern sänktes, finns det något Skogstyrelsen kan göra här? Viss "överaverkning" i Götaland under de kommande årtiondena bör snarare uppmuntras än kritiseras om man därigenom kan få bort överårig stormkänslig granskog. Men styrningen bör inte vara sådan att man samtidigt drar ned slutavverkningsåldern lika mycket i resten av Sverige. En rimlig sänkning av omloppstiden ligger nog inom ramen för vad det nuvarande regelverket kan acceptera.
Glesare förband
Behovet av gallring sjunker så risken för stormskador efter gallring
minskar. Det kommer förmodligen in löv vilket ger en blandskog som är mindre
utsatt. Rotsystemet kan utvecklas bättre om träden inte behöver trängas. Träd
växer mer på höjden och mindre på bredden i ett tätt än i ett glest förband.
Riskexponeringen för stormskador minskar. Kostnaden för beståndsetablering
minskar i ett pressat läge. Skogsbruket blir ekonomiskt optimalare med glesare
förband om risken för stormfällning är avsevärd. Virket blir frodvuxet och ung
gran har inte så effektiv kväveförvaltning, kanske man kan undvika detta med
växtförädling (val av sticklingskloner). Problemet med frodvuxet virke och
grova årsringar blir störst i rotstocken, kanske andrastocken, som
huvudsakligen bildas när beståndet slutit sig, blir lämpligare för timmer.
Inpassning i landskapet
Utsattheten för storm varierar förutom med beståndet själv också med landskapets topografi och kringliggande skog. Hur man lägger ut planteringar och avverkningar kan ha stor betydelse. Detta dokument går inte närmare in på dessa frågor.
Markberedning, konkurrerande vegetation
I år kan man nog plantera utan markberedning. Detta är ett skäl att agera så att de plantor som faktiskt är leverensklara 2005 planteras omedelbart. Senare behövs markberedning (om plantorna inte är direkt anpassade). Markberedning kan ta längre tid eftersom den kan vara svårare att utföra bland de många rotvältorna. Markberedningskapacitet blir troligen en flaskhals 2005-2006, men därefter kan den minskade efterfrågan på avverkningskapacitet förutses ledas till en ökande tillgång på markberedningskapacitet.
Plantbehov
Det görs normalt inte övergripande översikter av plantbehov, det får marknadskrafterna och de enskilda plantproducenterna sköta. Nu har en extrem situation uppkommit, när det kanske är endamålsenligt med en mer täckande skogsodlingsmaterialbehovsanalys för Götaland eller en avgränsad del av Götaland 2005-2009. En sådan behovsanalys skulle isåfall ledas av Skogsstyrelsen och är minst lika angelägen som en översikt över plantproduktion eftersom vitsen med en produktionsöversikt är att sätta den i relation till behovet. En behovsanalys har ett egen-värde för de som producerar skogsodlingsmaterial, och kan hjälpa föryngringsarbetet genom att klarare identifiera och kvantifiera var man måste söka alternativa vägar.Den kommer att ge upphov till en diskussion i dialog med plantproducenterna och som kan tydliggöra på vilka punkter det är önskvärt att skogbruket anpassar sig till plantproduktionen. Nuläget är så drastiskt nytt så plantproducenterna och konsumenterna själva är en för liten grupp med otillräcklig överblick.
Det förefaller som om EU orsakar svårigheter i import av Vitryssar. När vitryssimport relaterat till EU tidigare diskuterats, så deklarerades att några större svårigheter med tillstånd inte förutsågs, däremot har det tydligen varit problem med att få rätt formella vitryska garantier. Det finns vitryssar i lager för upp till fem år, vitryssar kan ersättas med balter, och på längre sikt torde fröplantager eller frötäkt i svenska bestånd med vitryskt ursprung kunna täcka fröbehovet. Import av mer vitryskt frö kan sägas vara önskvärt men inte livsviktigt. EU-regler verkar göra det omöjligt att legoodla i icke-EU landet Norge, vilket nog marginellt försvårar plantsituationen efter stormen i Sverige och Danmark.
De sista åren förbrukas drygt 300 miljoner skogsplantor om året i
Sverige
http://www.svo.se/fakta/stat/6skogsvard/199971R.XLS.
Otvivelaktigt kommer plantbehovet att öka till följd av stormen, men det är
vanskligt att förutspå exakt hur mycket, liksom hur stormen kommer att påverka
efterfrågade arter och planttyper och exakt vilket år efterfrågan kommer. Det
tar tid mellan ett beslut att producera mer plantor och att plantorna är mogna
för att planteras. I det aktuella området planterar man ofta med stora
frilandsodlade granplantor som tar nästan fyra år att producera. Stora plantor
anses behövas för att klara sig mot konkurrerande vegetation och snytbaggar.
Det går att odla täckrotplantor på ett år, men de blir mindre. Det kanske inte går att så
omedelbart efter ett beslut, det kanske
saknas något som måste beställas som kan bli en flaskhals, exempelvis
plantbehållare av rätt storlek, eller man kanske måste plöja upp mark som legat
i träda. Skogsplantköpare lämnar inte alltid in order i god tid (även om en del
försöker nu), och det är svårt för de kommande plantköparna att få en överblick
av läget. Anknytningen till organisationer är olika för olika potentiella
plantköpare och förmodligen är det de mindre organiserade som inte kan göra sin
röst hörda eller är så bra organiserade själva som så småningom kommer att få
störst svårigheter. Skogsägarna vet inte när skogen som faktiskt fallit
kommer att borttransporteras, de vet inte när det kommer att finnas kapacitet
och praktiska förutsättningar för återbeskogning, de vet inte om och hur
samhällets föryngringspolicy kommer att ändras, de har svårt att bedöma behovet
och konsekvenserna av att uppskjuta eller påskynda planteringen.
Snytbaggen kommer att
massförökas och möjligheten att kemikaliebehandla plantor inför utplanteringen
kan
reduceras samtidigt, även om det ter sig troligt att tillstånd i nuvarande
omfattning kommer att förlängas några år. Detta kan orsaka problem.
Plant-produktion
Det fanns risk för plantbrist redan innan stormen. Svenska skogsplantor har de senaste åren avvecklat en överkapacitet, som nu skulle kommit väl till pass om den funnits kvar. Stormen förstörde fem plastväxthus i Falkenberg för odlarna, denna skada är på väg att repareras, men ivarjefall försämrades plantproduktionskapaciteten just när den behövs som bäst.
Eftersom arbetskraft
dras från plantering till att städa efter stormfällningen och eftersom
stormfällningen ibland påverkat planteringsbarheten av objekt, så är det
möjligt att planteringarna faktisk kommer att bli lägre i Götaland våren och
sommaren 2005 än 2004. Erfarenhetern efter stormen 1969 sägs ha varit att
planteringarna sjönk året efter. Det är mycket angeläget att de plantor som faktiskt finns
verkligen planteras.
En årsavverkning har fallit, detta skulle kunna leda till
en ökad efterfrågan på en årskonsumtion, dvs 300 miljoner plantor. Men
avverkningskapacitet och industrikapacitet kommer att dras till de vindfällda
träden, så avverkningarna och det efterföljande återplanteringsbehovet efter
"normala" avverkningar minskar, och det blir troligen lite mer naturlig
föryngring (varibland en del laissez-fair). Ca hälften av den fällda volymen
ligger spridd i bibehållna bestånd som inte nödvändigtvis behöver föryngras,
ivarjefall inte omedelbart. Det förefaller som det behövs mer plantor än vad som
något så när enkelt kan produceras så plantskolorna som producerar för Götaland
kan nog utan risk dimensionera leveranserna de närmaste åren så högt det
någonsin går. Jag gissar att "marknadskrafterna" kommer att driva fram
storleksordningen 60 millioner plantor mer för leverans 2005-2007 från
odlingsanläggningar där Götaland är ett normalt avsättningsområde, vilket
isåfall jag gissar är kanske hälften
av "behovet" (uttryckt som vad markägaren hälst skulle vilja). Därefter kommer
nog "marknadskrafterna" att lösa problemen utan inblandning "utifrån".
Ett problem är att plantskolorna i Götaland samtidigt får räkna med en reduktion
av plantefterfrågan om några år, eftersom slutavverkningarna kommer att minska
2005-2006 då skogsindustrin delvis lever på det virke som redan fallit. En del
plantor kan produceras i norr, där ju avverkningarna rimligen
kommer att minska lite, men det är inte problemfritt att producera plantor för
Småland i Sundsvall. En del bör importeras. VitRyssland vill nog gärna själva
producera Vitryskt material som plantor om de får (det är osannolikt att EU
skulle tolerera detta). Sverige exporterar cirka 10
miljoner plantor till Finland årligen, denna export skulle kunna reduceras för
att producera plantor för södra Sverige istället. Finland har en viss kapacitet
att öka plantproduktionen, en viss del av denna verkar redan ha tagits i anspråk
för de av stormen orsakade problemen. Många enskilda
plantproducenter kommer att göra sina egna prognoser och agera utifrån dem, det
finns minst ett 40-tal olika beslutsfattare, även om Svenska Skogsplantor har
ca 40% av marknaden i de aktuella områdena och Odlarna nästan lika mycket, så
det finns två dominerande aktörer. Insådder och produktionsplaner är vanligen
inte tillgängliga, de betraktats som kommersiella hemligheter, även om man nog
har förståelse för de speciella förhållandena nu.
Plantproducenter konkurrerar, och om de inte samordnar sina insådder kan det
leda till ökade snedsitsar, och att de avstår från små plantsortiment, som det
är större risk att de inte kommer att efterfrågas. Genom
plantproduktionsföreningen och att de dominerande producenterna samverkar
hyggligt är det otroligt att detta skall leda till större problem. Plantor är
en färskvara, tidsfönstret när de måste användas efter att de är leveransklara
är smalt, och plantproducenter vill inte producera plantor som sedan inte kan
säljas. Att höja produktionskapaciteten avsevärt medför väsentliga extra kostnader
och besvär, som inte är attraktivt för ett tidsbegränsat
behov några säsonger. Det må vara problem med att prognosticera hur
många plantor som behövs, men det är svårare att prognosticera vilken
typ av plantor som kommer att te sig mest begärliga, och prognoserna kommer ganska
säkert att slå lite fel. Kvantitativ ökning av lövplantor och av vilken art och
typ är vanskligt att förutspå och beror mycket på psykologiska faktorer och
eventuella statliga åtgärder. Det förefaller sannolikt att en ökande andel av
producerade plantor kommer att bli osålda för att de inte svarar mot en
efterfrågan på just den typen i just det ögonblicket de behövs. Det är inte
säkert att tidiga plantorder alltid är optimalt eftersom köparen inte kan
bedömma sin situation i god tid, att hålla fast vid tidigt inlämnade order kan
leda till suboptimala
planteringar. Produktionskostnaden per planta
kommer att öka eftersom produktionen ökar mer än vad som lätt och billigt kan
åstadkommas genom ökat kapacitetsutnyttjande. Vinsten borde öka för att göra det attraktivare att höja plantproduktionen
och för att motivera risken för osålda plantor och eftersom efterfrågan ökar
tillfälligt samtidigt som den kommer att något minska några år senare.
Det kommer nog att orsaka problem att rätt sorter plantor inte produceras och
det kommer nog visa sig som lokal plantbrist på vissa sortiment.
Även lastbilstransporter av plantor kan vara en flaskhals. Stormen har skadat även plantproduktionskapacitet (plastväxthus). Dessa problem ser jag visserligen som överkomliga men de är ytterligare komplikationer.
Jag tycker att en statlig åtgärd för att minska
konsekvenserna av stormskadorna vore att ge ett generellt stöd till
plantskolorna, som motprestation så planerar de för fler plantor och ett vidare
sortiment än de gjort annars. Exempelvis kan man tänka sig någon form av
statsgaranti för att man kan sälja en viss kvantitet. Detta skulle minska risken för att plantbrist ytterligare
försvårar en redan svår situation 2005-2007. Framförallt kanske att kraftigt öka
lövsortimentet för att vara politisk korrekt. Förhandlingar om ett sådant stöd
underlättas av att plantproducenterna organiserat sig. Staten hade gärna sett
mer löv. Nu är många som planterar motiverade att använda löv, men de kommer
förmodligen att hindras av dålig tillgång på plantor av den typ just de
efterfrågar. Ett stöd till plantskolorna under en kortare tid i det
sammanhanget skulle förmodligen ha långsiktiga effekter. Eller kanske ett stöd
så att plantskolorna kunde starkt subventionera försäljning av plantor som inte var gran.
Lövplanteringen skulle uthålligt öka jämfört med dagens nivå om skogsbruket
”vande sig” vid mer löv. Katastrofen kan leda till en långsiktigt positivare attityd
till en diversifiering.
Statministern nämnde incidenten i tal i riksdagen
05-01-20: Ett särskilt stöd för återplantering införs; Tillgången på plantor
måste säkras. Det låter som om det gick att länka in dessa tankar på rimliga banor.
Om staten vill hjälpa kan jag inte tänka mig något ädlare än att vara med och reparera skadan för framtiden och bidra till att det skapas en ny bättre skog, och det kostnadseffektivaste sätta att göra detta skulle kunna vara att rikta stöd till plantproduktion.
Men tyvärr blir statligt stöd ofta svåradministrerat, sent insatt och för mycket styrt av dimmiga politiska ambitioner, och kan på ett inoptimalt sätt försvaga marknadskrafterna. Ett stöd kan råka i konflikt med EUs principer. Förmodligen önskar plantskolorna själva inga subventioner. Subventioner kan vara ett hot både mot deras kortsiktiga och långsiktiga lönsamhet. Man får noga överväga hur subventioner skulle påverka, och om de kommer till stånd utforma dem så att lönsamheten av plantproduktionen styrks samtidigt som produktionen ökar.
Om ingen subvention sätts in så tycker jag plantpriserna bör öka, bl a för att de marknadsekonomiska krafterna skall verka för att fler plantor produceras och att plantorna sätts in där de gör mest nytta, och för att plantproduktionen förutses att få svåra år om några år.
Andra åtgärder för att minska trycket på granplantor är att skogsstyrelsen kan bli tolerantare mot självföryngring av löv och glesare förband under en begränsad tid (2006-2008).
Skogsbruket kommer i ökad grad att få anpassa metoder till planttillgång 2005-2008. Man kommer i ökad grad att få plantera vid andra tidpunkter och använda andra planttyper än man i första hand hade önskat. Detta är nog ett budskap som bör framföras vid informations och utbildningsinsatser.
Mitt intryck är att samhället borde mera uppmärksamma de med föryngringen förknippade problemen en månad efter stormen. Plantskolorna börjar så ca 05-03-01 och borde redan ha fått de ekonomiska förutsättningarna för en tillfällig, men stor expansion klarare uttryckta. Holmen Storm&Virke (speciellt stormnummer) nämner överhuvudtaget inte föryngringsproblematiken. Inte heller RLF, Södra eller Skogsindustrierna på sina hemsidor. Det enda konkreta råd som ges av SVS verkar vara att beställa plantor, något som verkar ha givit ganska lite resultat.
Inventeringar
Det blir en hel del analysarbete i stormens
efterdyningar. Insamling av data rörande vilka skogar som skadats hur mycket
som fallit av olika trädslag är redan på gång. Att det är mest gran som har har
blåst ned är inte så märklig eftersom detta trädslag dominerar kraftigt i det
drabbade området. Därefter vore det önskvärt att snabbt kunna inventera
relevanta skogskötselförsök (tex. trädslag, proveniens, gallring, gödsling,
röjning etc.) i området för att tillsammans med annan kunskap skapa en bättre
grund för rådgivning om återbeskogning, skötsel av skadade bestånd samt annan
skötsel för att minska stormskaderiskerna.
Jag tror det kommer att bli svårt att dra entydiga slutsatser hur man skall föryngra och sköta skogen huvudsakligen ur de nya data man får från den här enskilda incidenten. De specifika förhållandendena under stormen spelar stor roll för att skadorna ser ut som de gör. Gissningsvis blir det ganska osäkert att ur resultat från fältförsök klassificera provenienser eller beräkna avelsvärden för stormhållfasthet Stormfällning är inte unikt, så det finns redan mycket data. Resultaten av stormfällningen kvarstår i fält under lång tid, så det är inte säkert man skall mäta den nu. Det får inte verka fördröjande eller handlingsförlamande att man väntar på bättre data och analyser. Men det finns skäl att rycka ut och mäta några försök snabbt, bl a för att bedömma hur meningsfulla nya data är, och för att belysa problem som aktualiseras (t ex hur stormkänsliga är "nya material" som vitryssar, fröplantageavkommor och sticklingar, som inte tidigare stormexponerats ordentligt, och (mindre brådskande) finns det en påtaglig genetisk variation som kan tillgodogöras genom val av kloner till plantager). Valet av objekt beror på tillståndet, det skall vara lagom sönderblåst och skadat. Försöksuppläggning och stormskadornas natur är sällan sådan att det är lätt att dra säkra slutsatser.
Ett syfte med inventeringar och samanalyser med meteorologiska data och tidigare kunskap är att klargöra i vilken grad de stora skadorna har med hur skogsbruket bedrivs att göra och i vilken grad det är orsakat av en storm med unika egenskaper. Man måste bättre belysa hur de faktorer som fått uppmärksamhet i debatten som förklaringar verkligen kvantitativt bidragit.
Man kan inventera antalet rotvältor och antalet träd som knäckts på olika höjd. Det verkar förnuftigt ur trädets synpunkt att det skall allokera diametertillväxt efter stammen så att brott på olika höjder blir ungefär jämförliga, och så att risken att brytas av är jämförlig med att trädet stjälper med roten. Finns det inte en balans mellan dessa olika skadetyper kan man fundera på om detta kan avhjälpas med i första hand skötsel och i andra genetik.
Kanske chansen att ett enstaka träd i södra Sverige
slutade sitt liv som stormfällt var kanske 6% tidigare, och att den nu ökat till
kanske 10%, troligen huvudsakligen som en följd av hur skog och skogsbruk
förändrats mellan 1910 och 1985. Detta borde leda till förändringar i
skogsskötseln jämfört med läget 2004.
Förädling
Det bedrivs en
långsiktig förädling för gran i södra Sverige, det synes inte akut viktigt att vidta förändringar i
långsiktig förädling eller urval till fröplantager, jämfört exempelvis med
analys av omedelbart tillgängliga frökällor och vilka plantor som behövs de
närmaste åren, men det är ju å andra sidan önskvärt av kanske mest psykologiska
skäl att anpassa sig till den ökade risken för stormfällning. Det inträffade är
så stort och det kommer att under lång tid aktualisera frågeställningen hur
förädlingen påverkar, så vad jag förstår är det motiverat att SkogForsk genomför
en dokumenterad analys, kanske som en arbetsrapport. Hur överväganden skall
göras är inte uppenbart (bl a är ju inte stormfällning det enda problemet), det
behövs nog en ganska lång tid för diskussion för att inte göra något överilat,
och det är troligt att slutsatsen blir att någon
nämnvärd ändring inte är motiverad (ivarjefall är det min arbetshypotes hur man
bör se på det till en grundligare analys gjorts). Det går säkert att påverka stormskador mer med
skötsel än förädling, detta gäller för det flesta företeelser. Men förädlingen
är mycket billigare än skötseln och vanligen samverkar båda faktorerna.
Förädlingslösningar är mer motiverade om man kan förutse att det finns ett
behov som kvarstår efter ett sekel, och det är troligt att stormresistent gran
är intressant även efter ett sekel.
Stomfällning är inte något specifikt svenskt fenomen, för
att bedömma om och hur stormfällningsrisk bör påverka förädlingen (liksom andra
skötselfrågor) bör man gå igenom utländska erfarenheter och program, men det
leder för långt att gå in närmare på detta här.
Eftersom de träd som faller i allmänhet inte är unga, och
eftersom ganska låg andel av planteringarna med några decennier på nacken i
södra Sverige kommer från fröplantager, så kan förädlingen inte spela någon
stor roll för stormfällningen. Dagens fröplantager ger en lågförädlad avkomma
(10% högre volymproduktion) vilket är mycket mindre än variationen mellan träd.
De plantager som nu anläggs kommer att ge högre vinst och det är relativt viktigare
hur stormfasta träden är.
Växtförädlare funderar i banor av ideotyptallar som kan
planteras glest, hålla ihop kronorna, vilket ger bra kvalitet och måttlig
årsring i början men ändå hög arealproduktion när det så småningom sluter sig.
Något liknande för gran kanske?
Eftersom man kan se och mäta överjordsdelen men inte
underjordsdelen av träd, så finns det risk att utvalda träd representerar en
högre grad av allokation på stammen utan att roten hinner med riktigt.
Förädlingens urval görs huvudsakligen på 3-4 meter höga
träd, och man ger höjden stor vikt vid urvalet. Förmodligen blir träden då
också slankare, dvs blir högre men får mindre diameter.
Vid samma stamvolym blir ett slankt träd högre.
Vridmomentet vid en given vindstyrka blir större eftersom den ansätts högre.
Vindstyrkan ökar med höjden över marken, vilket också gör att påkänningarna
blir större för ett högre träd. Det förefaller inte otroligt att kronan blir
upphissad och att den högre delen av kronan blir mer utvecklad på ett slankt
träd vilket ytterligare ökar vridmomentet. Ivarjefall blir det så när
slankheten är ett resultat av gallring. Man kan tänka sig att roten på ett
slankt träd blir mindre utvecklad. Träd kan antingen välta med roten eller
brytas en bit upp och lämna en högstubbe, det förefaller troligt att ett slankt
träd inte är lika hållfast på 3-4 meter där stammen ofta brister.
Det behövs statistik på hur viktig rotvälta contra
stambrott är för gran och tall.
Smala och höga träd med litet rotsystem och låg densitet
borde vara mer utsatta för stormfällning. Risken finns alltså att förädlingen
gör träden stormkänsligare. Detta bör tänkas på mer.
Även om förädlingen ändrar på trädets form är det
förmodligen ganska lite.
Längre fiber ger större hållfasthet på papper, kan fiberstrukturen
ha med hållbarhet på träd att göra? I vedkvalitet för gran i södra Sverige
kanske också faktorer som bidrar till stormhållfasthet skulle vägas in? Låg
densitet borde ge skörare träd som lättare går av.
Urval görs med selektionsindex. Stormkänslighet har nu
blivit något viktigare med den nya statistiken som denna incidens ger upphov
till. Gör detta att vikterna i selektionsindexet bör ändras?
Optimalitetsöverväganden för grankloner ger upphov till
en rekommendation att fatta slutliga beslut vid högre ålder, och då kan det
också vara enklare att mäta och välja på diametern och försumma höjden.
Diametern är starkare kopplad till trädets volym. Detta skulle bidra till
mindre slanka träd, som klarar stormen bättre.
Ursprung av stormfälld gran
En stor del av granen i södra Sverige har sedan lång tid
tillbaks föryngrats med gran av utländsk härkomst eller ursprung. Olika
frökällor har dominerat i olika epoker. Importstatistik finns på
http://daglindgren.upsc.se/Documentations/Reproductive_materials/IMPORTS.xls
Sedan slutet av 70-talet har plantering med härkomst Vitryssland varit viktig, men de stormfällda bestånden är vanligen äldre än så, varför vitryssar nog inte drabbats nämnvärt, men det går därför inte att avfärda möjligheten att de skulle drabbas vid en framtida storm. Att fastställa ursprung för specifika bestånd ur historisk dokumentation är i allmänhet omöjligt. Äldre proveniensförsök som stormskadats skulle kunna ge intressant proveniensinformation.
Skogskulturer i Södra Sverige har i allmänhet sitt ursprung söder om ursprungslokalen, det är inte orimligt att tänka sig att det är lokaler med varmare somrar och möjligen kan ses som förberedda på ett varmare klimat än lokalproveniensen. Om vi skulle välja gran anpassad för ett varmare klimat skulle vi förmodligen ta den ännu längre söderifrån och ännu mer olikt lokalproveniensen. Om man ville ha gran anpassad till ett varmare klimat vore det naturligt att ta vad som nu rekommenderas i Danmark, det är "Der bør så vidt muligt kun anvendes kårede danske frøkilder af vesteuropæisk oprindelse."
Genetisk diversitet
Genetisk diversitet har ett värde för evolutionen, dvs om
ingen medveten skogsföryngring gjordes och om föryngringen byggde på gener från
de träd som överlevde stormarna så skulle med tiden evolutionen anpassa träden
till stormtrycket, denna anpassnigsprocedur skulle gå långsammare om den
genetiska diversiteten var lägre. Eftersom huvuddelen av granskogen i södra
Sverige uppkommer genom skogsodling så spelar detta mindre roll. Södra Sverige
är ett samelsurium av ursprung med inslag av gener norrifrån
("svenskgran"), västeruropeiska ursprung som växt någon generation på
plats, sydösteuropeiska ursprung och nordösteurpeiska ursprung. Den genetiska
diversiteten i södra Sverige som helhet och evolutionspotentialen är därför
större nu än den skulle varit om människan inte funnits.
Regelverk
Regelverket påbjuder bl a att fälld skog skall vara
bortförd till 1 juli eller 1 augusti, det är ett problem vad myndigheten skall
göra med det mycket stora antal markägare som inte kommer att klara av att leva
upp till detta.
En del förslag som kommer upp kommer säkert att vara tveksamma ur lagperspektiv (t.ex. självföryngring av löv på områden där detta är mycket lätt och strunta i att plantera där och 1200 plantor per hektar). Men lagen får ju inte utformas eller fungera så att den lägger hinder ivägen för vad som allmännt anses ligga inom marginalen för det förnuftiga. Kanske kunde man ge generell dispens under några år avgränsat till län med omfattande stormfällning med motivering att underlätta en situation med brist på plantor och arbetskraft, och sedan utvärdera och bestämma om man skall mjuka upp regler mer permanent med motivering i samhällets intresse att få mer löv. Till dispenser kan kopplas anmälningsplikt, då får man ett intressant material till framtida analyser.
Vanligen leder dispenser från regelverket och en del andra förslag på denna webplats till produktionsförluster, det får man inte vara omedveten om. En del av de förslag jag torgför här är produktionsfientliga, vilket känns ovant. Skogbruket själv har ju skrivit under på att skogproduktion inte är huvudsyftet med skog. Stormen har nog förstört värden för hälften av en årskörd. Då kanske det är acceptabelt att föryngringen av den förstörda skogen bidrar med ytterligare 7.5% av en årsskörd förstörd i form av ur produktionssynpunkt ineffektiv föryngring utan att det bidrar till mer än en femtedel av stormskadorna, i själva verket långt mindre. Det vore intressant att få denna förlust preciserad i en uträkning.
Skall Skogsstyrelsen ge dispenser för glesare plantering och mer självföryngring bör detta kopplas till ett dokumentationskrav som möjliggör uppföljning om ett decennium (för att man skall ha möjlighet att få den kvantitativa effekten av åtgärden belyst).
Hur extrem var stormen?
Att stormen haft extrema effekter kan antingen bero på att skogsbruket ändrats eller att stormen hade egenskaper som gjorde den extrem. Det bör bli föremål för studier hur extrem stormen var. Man bör t ex besluta om man bör räkna upp risken att ett givet träd under givna betingelser i övrigt stormfällst. Det verkar inte lätt att uttala sig om det ur de data jag har tillgång till, vilket var lite förvånande. Stormen var inte extrem om man tittar på havsstationerna omkring.
Växjö. Data för enskilda dagar i det centrala stormområdet var Växjö den enda ort jag hittade detaljdata på http://www.wunderground.com/history/airport/ESMX/2005/1/8/DailyHistory.html. Maxvinden var 58 km/tim, i byarna 93 km/tim. Medelvinden under 1931-1960 överskred aldrig 28.5 m/s. I byarna i den stora stormen nåddes 33 m/s. Det finns också en privat uppenbarligen skyddad station i Växjö, för den var maxbyvinden 22.6 m/s, jämfört med högsta vind 2003 på 14.8.
Övrigt
Arbetskraft får tas från plantering till reparation av
stormskador och dessutom har förutsättningarna för plantering på en del
tilltänkta planteringsobjekt nu försämrats, kanske därför planteringar minskar
något i omfattning våren och sommaren 2005. För norra Sverige kanske det blir en något minskad
plantefterfrågan de närmaste åren eftersom avverkningskapacitet nu flyttas
söderut, fast plantering pågår nog som planerat 2005-2006, en lätt nedragning
visar sig först därefter, och för plantskolornas del kanske det kan kompenseras
med en ökad produktion för södra Sverige.
1999 stormfälldes 5 millioner kubikmeter i södra Sverige
http://www.svo.se/aktuellt/press/storm.htm
Det är nu lagom tid att dra slutsatser om föryngringen av
den skog som då stormfälldes. De torde finnas många personer som känner både
själva stormen och förloppet efteråt och som nu är aktiva. Man kunde ha ett
seminarium med de som kan bidraga till den diskussionen, eller speciellt
inbjuda några att föredra för t ex CFOP. Man kan försöka sammanställa och
sprida erfarenheterna. Fast stormfällning förekommer ju varje år, så det är
inte säkert att det är en bra avgränsning. Och den nuvarande incidenten är 15
ggr större.
Man kan förmoda att det hade fallit färre granar om diken
underhållits bättre, och att detta i någon mån är en bidragande faktor till att
så mycket skog föll.
Man kan anta att några skogsgenetiska fältförsök hastigt
har avslutas.
Befintliga fröplantager förefaller inte drabbats så hårt
att detta behöver beaktas i fröplantageprogrammet.
Bakgrund
Stormen (orkanen) över Sydsverige i januari 2005 har
orsakat de värsta skogsskadorna i den väldokumenterade svenska historien. På en
kväll blåste en normal svensk årsavverkningen omkull (knappt 75 miljoner kubikmeter,
10% av skogen i Götaland, ca 4/5 av den fällda skogen var gran). Att stormen slagit så hårt mot södra Sverige nu
skall nog
inte tillskrivas att stormarna blivit värre som ett resultat av pågående ”global warming”, och troligen
inte heller specifika unika egenskaper av denna storm. Det är nog också
en effekt av hur skogsbruket bedrivits och troligen en del otur med specifika
förhållande när stormen slog till (otjälad mark och så). Sedan 50-talet har
skogsmarken ökats genom igenplantering med huvudsakligen gran på mark som
tidigare utnyttjats av jordbruket, och då finns det förstås också mer skog som
kan falla omkull. Skogsaverkningarna har inte hållit takt med tillväxten.
Därför har skogen har blivit äldre och högre, och granandelen har ökat, så en
given storm leder till större konsekvenser. Klimatprognosen är dock att det
blir mer stormar och oftare på otjälad mark. Sverige har byggt upp ett
”virkesberg” (dvs under lång tid ”underavverkat”), så det finns inget skäl att
befara att det inträffade kommer att leda till allvarlig virkesbrist för
skogsindustrin. Men skogsbrukets lönsamhet - och därmed vilja att satsa på
högre produktion - försämras, priset på skogsfastigheter i södra Sverige torde
falla när stormfällningschansen diskonteras, industrins råvaruförsörjning
kompliceras de närmaste åren och industrins möjligheter att expandera i
framtiden hämmas.
Omfattningen illustreras nedan med en bild från ett
pressmeddelande från Riksskogstaxeringen. Vindfällningen under ett halvt dygn i
Götaland var lika omfattande som de föregående tre decennierna i hela landet.
Händelsen är katastrofal och kommer att orsaka stora problem och förlust av stora ekonomiska värden (tiotals miljarder), detta gör att det är öppet för diskussion att åsidosätta några av samhällets normala spelregler och vad staten kan göra för att mildra katastrofens konsekvenser. Industrin själv förefaller positiv till att göra uppoffringar för att i landets intresse vidta åtgärder som försnabbar tillvaratagandet av den fällda skogen. I första hand gäller det att ta tillvara och finna avsättning för den fällda skogen. Detta innebär bl a att avverkningskapacitet och industrins råvaruanskaffning bör omfördelas (inom och utom landet). I det inledande skedet fick avverkningskapacitet satsas på att återställa förstörd infrastruktur (t ex vägar, järnvägar, elektricitet). Man borde kunna importera avverkningskapacitet, i första hand faller tankarna på Finland och Norge. Det blir intressant att se om EU och den förutsedda ökade rörligheten på arbetsmarknaden (Polen, Baltikum) kan bidra till att lösa det omedelbara och tämligen kortvariga behovet av arbetskraft och maskiner med kompetens att hantera stormfälld skog, samt det något långsiktigare föryngringsbehovet. Även våra närmaste grannar (Danmark, Tyskland) är drabbade, så där finns väl inte mycket att hämta. Går man utanför EU ter sig Ryssland som en intresant källa för relevant och billig arbetskraft. Mitt intryck är dock att det (ännu?) inte blivit något starkt sug på arbetsmarknaden efter skogsarbetare. Exporten av rundvirke borde öka starkt och importen minska. Industrin har ibland hämtat råvara från andra sidan av oceanen, då bör det väl också finnas möjligheter att exportera. Det finns ett behov av att tillfälligt lagra stora mängder skogsråvara så att nedbrytningsförloppet bromsas och så att insektsangrepp minskar. En befarad insektsexponering av den kvarvarande skogen måste motverkas. Det förefaller omöjligt att uppbringa tillräcklig kapacitet för att få allt virke upparbetat och bortforslat till sommaren, det förefaller troligt att drygt hälften kommer att ligga kvar i mitten på juni, hur skall skogsbruket hantera det som ligger kvar över sommaren? Användning av trä och flis som bränsle torde få ett tidsbegränsat uppsving i Götaland 2005-2008. Ur den enskilda skogsägarens synpunkt är det inträffade ingalunda oväntat, men att det skulle slå så hårt mot Södra Sverige som helhet vid ett enstaka tillfälle var relativt oväntat. Det finns nog skäl att skriva upp stormfällningsrisken per år lite grand och dra konsekvenser av det.
Några länkar som innehåller
och hänvisar till relevant information:
Speciella länkar av intresse som tillkommit i samband med
stormfällningsincidenten:
http://www.sufor.nu/Webbsidor/Stormfallning2005.htm
http://www.svo.se/minskog/templates/Page.asp?id=14876
http://www.skogsresurs.com/cgi-shl/Vport/storm.asp
http://www.entom.slu.se/misc/stormen2005.htm
http://www.skovforeningen.dk/storm/
http://www.sveaskog.se/templates/page.asp?id=11450
http://www.regeringskansliet.se/sb/d/5133/a/36703
Andra länkar som kan innehålla intressant information:
SkogsSverige
Skogsstyrelsen
LRF Skogsägarna
Södra Skogsägarna
http://www.skogsindustrierna.se/
Stormfälling är inte något exklusivt svenskt fenomen,
söker man hittar man utländska siter, t ex
http://www.wsl.ch/wald/sturm/index.php
Andra insatser för
information och diskussion
Efter de första veckorna efter stormfällningen tycker jag
att samhället visade sig ganska snabbt att reagera, och reaktionen har varit
adekvat. SkogForsk har snabbt anpassat KUNSKAP DIREKT för
denna oväntade händelse, för att snabbt kunna peka på den relevanta kunskapen
och diskussionen. En snabb komplettering om det nu starkt aktualiserade lövet
har ställts i utsikt med bl.a. skogsodling, men även med mycket annat, som
t.ex. hybridasp. Skogstyrelsen har planer på att skriva skötselråd om
skogsskötsel och stormskador, och att tidigarelägga planerat sammanträde med
CFOP. Även andra organ förefaller ha varit snabba att initiera debatt,
upplysning, websidor (se ovan). Pelle Gemmel gick ut med en intresseförfrågan om
forskning.
Peter Lohmander har varit snabb att inbjuda till en speciell ekonomisk kurs om
skogsbruk i relation till risk.
Detta dokument
Jag är professor i skogsgenetik vid SLU. Detta dokument
har tillkommit på mitt eget initiativ och uttrycker antingen egna funderingar
eller verbaliseringar och urval av sånt jag fångat upp i debatten. Det kan
finnas saker som borde ändrats pga ny information. Jag
företräder bara mig själv. Jag får min lön av Sveriges skattebetalare och en
del av min funktion är att hålla en kompetens, då tycker jag att jag skall
försöka hjälpa till med diskussion vid den här typen av oväntade händelser.
Delar av samhället som ligger nära min kompetens borde värdesätta utgångspunkter
för sina egna analyser. Dokumentet innehåller en del fakta, men en del är mera
spekulativt (om än mest förhoppningsvis "välinformerade gissningar") eller kan ses som en idé-katalog.
Något av vad som står är kanske direkt fel eller kan lätt tolkas på fel sätt. Huvuddelen av problem som har med
stormen att göra ligger perifert i förhållande till min kompetens och får
uppmärksamhet av andra, fast det blir väl ändå så att jag kommer in på många
frågor där det finns de som kan mycket mer. Men ur lite snävare synpunkt
(skogsgenetik, föryngring, förädling) hoppas jag att det skall vara ganska bra
gissningar. Jag har aktivt försökt diskutera några aspekter med andra, vilket
har påverkat framställningen (nämner Finnvid, Per P, Ola R, Bo K, Mats H,
Martin W, Jonas B, Peter L, Johan K, Bengt A, Jan T), en del av förslag och synpunkter
som kommer fram ovan är deras.