Detta dokument sändes till några av fakultetens professorer etc. som fått i uppgift av dekanus att diskutera skog(sbruk) inför fakultetens strategiska långtidsplanering. Jag har dock gjort en liten ytterligare bearbetning. Jag har uppmuntrats av rådgivare att sända ut det. Dokumentet skulle kunna struktureras bättre, men fyller nog funktionen att sätta fart på debatten lika bra eller dåligt i nuvarande form.

Dag Lindgren, SLU, 90183 UMEÅ, 1998-04-15, ; Dag.Lindgren@genfys.slu.se

Skogsbruk i Sverige domineras av en gröda där det ofta tar ett sekel mellan sådd och skörd. Framtiden är knappast förutsebar i den tidshorisonten, därmed är den rätt så förutsebar i decennieperspektiv. Ett decennium framåt är det i stort sett samma människor (och därmed ideér); skogsskötselprinciper, klimat, miljö, legala system, metoder, byggnader; fabriker, processer, maskiner, produkter och marknader. I den mån ändringar sker fungerar trendframskrivning ofta som hygglig prognos något decennium framåt.

Detta är speciellt slående när man arbetar nära skogsträdsförädling, då tidsperspektivet förlängs med 50% jämfört med omloppstiden. Jag tror man idag har en övertro på möjligheten att göra klipp med blomningsstimulering; plantskoletester; markörgener, genetisk ingenjörskonst och dyligt. Man kommer inte ifrån önskvärdheten att ibland följa den erhållna skogen under en stor del av omloppstiden. Detta känns angelägnare ju mer annorlunda träden är. Därför tror jag det är oklokt och riskabelt att sikta på någon väsentlig intensifiering av den takt skogen ändras med förädling, om man inte samtidigt minskar omloppstiden.

Möjligheterna att utnyttja genetisk ingenjörkonst och andra intensiva genetiska metoder har utvecklats starkt det sista decenniet, ett växande antal jordbruksgrödor är idag ett resultat av sådan ingenjörskonst och jag tror detta bara är början. En förutsättning för att dessa metoder skall kunna användas i skogsbruket inom det närmaste seklet är att omloppstiden minskas till ca ett decennium (så att man kan se hur ett uppvuxet träd ser ut innan man börjar plantera det i stor skala). Även konventionell förädling går naturligtvis mycket fortare för en decenniegröda än för en sekelgröda.

Det är inte företagsekonomiskt lönsamt att plantera eller förädla om avkastningen ligger ett sekel fram; om man lägger på en rimlig kalkylränta så ter det sig mycket förmånligare att köpa Ericsson-aktier. Med den ökande tilltron till marknadsekonomins evangelium och det allt starkare incitamentet för statsmakterna att ta in skatterna på icke mobila skattebaser är det nog i längden dödfött att hävda någon speciellt låg skoglig räntefot. Om omloppstiden istället vore tio år skulle räntebelastningen vara mer rimlig.

Man vill anpassa råvaran för marknaden, mycket av dagens kvalitetsinriktning motiveras med detta. Att göra detta ett sekel i förväg, som genetiska eller andra metoder i beståndsanläggningsfasen fordrar, i hopp om att marknaden skall kvarstå konstant ett sekel framåt, ter sig för mig minst sagt optimistiskt. Om det vore ett decennium istället blir det realistiskt.

Sverige är ur många synpunkter ett bra skogsproduktionsland. Skogsmarken ligger nära kusten; marken är tillgänglig för maskiner; den är ganska robust, oöm och förlåtande; klimatet är relativt pålitligt; torka är sällsynt; jordarna är unga och ovittrade; bränder är under kontroll; och marken är utsatt för krav från andra intressenter i relativt måttlig omfattning; det finns en lång skoglig och skogsindustriell tradition att bygga på. Det har visat sig möjligt att med ganska begränsade medel höja produktionen, så att den kvantitativa råvarutillgången knappast utgör en begränsning idag. Råvarans statiska natur kan däremot förutses bli en avgörande konkurrens-nackdel för svenskt skogsbruk.

Med Eucalyptus i Brasilien eller radiata på Nya Zeeland kan man i anläggningsfasen anpassa råvaran till olika användningar och därmed höja råvarans pris och industrins villighet att investera i dess produktion på ett sätt som inte är realistiskt med vårt långomloppstidsskogsbruk. Många av våra framtida konkurrenter har redan fördelen av kort omloppstid och kan därför genom förädling förändra råvaran så att den passar den framtida industrien och för den händelse industrien skulle gilla den råvara som åstadkommes av våra nyanlagda skogar när de skördas om ett sekel, så kommer våra konkurrenter säkert att ha anpassat sin råvara till det, så att eventuella nuvarande konkurrensfördelar för oss har gått förlorade.

Vi måste inse att även om vi i anläggningstidpunkten skapar en skog som ter sig som en internationellt konkurrenskraftig råvara kan våra konkurrenter med korta omloppstider skapa en råvara med minst lika önskvärda egenskaper innan vår skog hinner skördas. Långomloppstidskogsbruket har begränsade möjligheter att konkurrera med hög kvalité när de skogar som vi nu anlägger blir avverkningsmogna.

Vårt huvudproblem är inte den låga produktionen i och för sig. Sju kubikmeter istället för 25 per år kan kompenseras genom stora tillgängliga arealer som kan skötas på ett billigt sätt. Huvudproblemet är den långa omloppsstiden.

Den ökade flexibiliteten som ligger i ett beslutsfattande som ligger tidsmässigt närmare skörden kan åsättas ett ekonomiskt värde, skogsmarken blir mycket värdefullare med en kort-omloppsgröda även om den årliga produktionen inte ökar.

I förädlingen finns det en filosofi att förbereda oss för en osäker framtid genom att ha skapa en bredd av optioner för skogsodlingsmaterial. Det stora problemet är dock att förutsättningarna ändras efter planteringen och strategin att kunna tillhandahålla olika material avhjälper inte det problemet. Klimat- och luftföroreningssituationen ändras sannolikt de närmaste decennierna i så hög grad att det skulle motivera användningen av ett annat skogsodlingsmaterial, men förändringarnas storlek kan inte förutses med någon precision. Ändringarna är för stora och för snabba för att ändring i genetiskt materialval skall ha mer en marginella effekter så länge vi har sekellånga rotationstider.

En gröda med kort omloppstid har större potential att ge ökad produktion. Kanske en väsentlig del av vår halvnaturliga skog har sitt största värde om den får bli "natur" för urbana europeer; men vi skulle ändå kunna upprätthålla vår skogsproduktion om vi skötte den andra delen intensivare och med kortare omloppstid (plantageskogsbruk). Det är nog större brist på "naturskog" än på mark om man ser det ur EU-perspektiv. Man kan se det så att både relativt intensivt plantageskogsbruk och stora områden med fri tillväxt parallellt kan förutses få ökad användning. En större differentiering i omloppstid ter sig trolig.

En utveckling av skötselmetoder förutsätter att skogen kan följas under en väsentlig del av omloppstiden. Samhället har nu blivit för instabilt och kortsiktigt för att jag skall tro på möjligheten att göra detta. Som jag ser det har den skogsvetenskapliga fakulteten, påhejade av näringen (som ju har ett stort inflytande i sådana här frågor bl a genom sin representation i fakultetsstyrelsen) och (ännu viktigare) samhällets styrning, i praktiken avvecklat möjligheten att följa långsiktiga försök. Ivarjefall har incitamenten som tidigare gjort denna verksamhet möjlig nu avvecklats. Med decennie-lång omloppstid behöver försök inte följas längre än vad fakulteten klarar av; och jag tror att det kommer att göras om man bara behöver göra det under maximalt ett decennium. Jag tror alltså inte det är möjligt att utveckla den svenska skogsresursen nämnvärt om vi inte radikalt sänker omloppstiden. Vi låter oss också påverkas av näringen på olika sätt, bl a temaforskningsprojekten. Näringens val av temaforskningsprojekt andas snabbare tempo i skogbruket, men vad jag förstår har näringen däremot ej prioriterat projekt omkring växande långomloppstidsskog. Man kanske kan spetsa till det ytterligare och säga att sänkt omloppstid är näst intill en förutsättning för skogsfakultetens berättigande som dominerande skogsforskningsaktör nu när de långsiktiga försöken avvecklas.

Den forskning som vi bedriver med skog med lång omloppstid som bas kanske hjälper våra konkurrenter mer än oss själva. Kompetens är numera mycket lättrörlig. Själv har jag korrespondens på e-post med Chile, Kina, Nya Zeeland, Australien, etc etc. De får råd av mig och de utnyttjar våra forskningsresultat och jag ser det som att det är en global verksamhet jag håller på med. Detta gäller för många av våra discipliner. Men resultaten omsätts i bättre skogar mycket snabbare i kortomloppstidsländerna. För att svensk skogsforskning i högre grad skall ge Sverige en konkurrensfördel fordras att rotationstiden sänks.

En allt större del av fakultetens forskning utförs av doktorander, gästforskare och postdocs. Dessa måste ges korta i tiden avgränsade uppgifter. En allt mindre del utförs av skogstekniker, som är mer inriktade på att under lång tid följa samma försök. En stor del av forskningen är externfinansierad, och de externa finansiärerna vill inte se sina satsningar försvinna i "svarta hål" dvs bl a underhåll av långsiktiga försök. De fast anställda har siktet inställt på undervisning och att söka korta pengar. De forskningskanaler där samhället uttryckligen stödde tillämpad forskning har i stort sett avvecklats, vilket utöver det direkta inkomstbortfallet, bidrar till att klargöra för forskarna vad som är "ute".

Ett sådan här inriktning borde kunna tillgodogöra sig fördelarna med att vi är ett lantbruksuniversitet eftersom det i många avseenden ligger mittemellan skog och åker.

Vi har två distinkta användningar av mark: jordbruk och skogsbruk. Man har en känsla av att dessa systematiskt vänder ryggen till varandra; utbildningen är olika och forskningen struktureras i olika fakulteter. Ett erbjudande till JLT-fak att medverka skulle kanske bidra till en mer tvärvetenskaplig approach på markutnyttjande.

Jag har redovisat skillnaden mellan dessa markanvändningformer i tillspetsad form i nedanstående tabell:

Det är oförståeligt och orationellt att det inte finns en större mellansektor, åtminstonde mot bakgrund av att vi är en del av ett lantbruksuniversitet, som man skulle tro eftersträvade tvärfakultets-satsningar. Mellansektorn blir grödor med decennie-lång rotationstid för industriell bearbetning. Mellansektorn har stor expansionspotential, men faller mellan stolarna.

Evolutionen har gynnat träd med lång omloppstid. Det är en uppenbar fördel för ett träd att vara längre än grannarna eftersom det då får mer ljus själv samtidigt som det skuggar grannarna. Ju längre tid ett träd växer, ju högre blir det. Att naturen ställt in sig på långa omloppstider skall därför inte tas som ett bevis för att det är optimalt för skogsbruket.

Fakulteten har forskning omkring intensivodling, lövträdsodling, fiberskogsbruk och energiskogsodling som naturligtvis kan bidra med en del kunnande. Kopplingen till intensivodling för energi har varit olycklig eftersom energiproduktion är den lägsta förädlingsgraden av råvaran och en av de orimligaste att få ekonomi på med intensivodling. Skog borde odlas för andra ändamål än energi, det blir ända en massa över förr eller senare som kan användas i energiproduktionen. Detta har nog lett till att potentiella användare blivit onödigt skeptiska. Jag tycker vi skall se det mer övergripande, mer avsett för användning på en väsentlig del av arealen, mindre inriktat på speciella användningar, arter eller marker. Och inriktat på att få en bredare omfattning i fakulteten.

Hur skall då rotationstiden förkortas? Jag har inte svaret. Jag tror att jag kan ge en del tips för just förädlingen, men de leder inte till en reducering med en faktor 10, snarare med 10%. Men vem vet, om jag provoceras kan jag nog komma med något mycket radikalare. Det gäller alltså för fakulteten att skapa en miljö som ökar möjligheterna att jag och likasinnade känner oss motiverade att tänka till. Det är möjligt det är så svåra problem med att försnabba etableringen att detta är orealistiskt. Det är i varje fall angeläget att lägga ned tid och forskarmöda på att mer i detalj beskriva vad det är som gör det svårt. Mycket av den hittillsvarande debatten har varit präglad av nuvarande arters nuvarande egenskaper och detta tycker jag är en konservativ inställning, det kommer snart att vara möjligt att skräddarsy organismer, problemen kommer ivarjefall ibland att vara större att formulera rätt kravspecifikationer än att uppfylla dem. För närvarande har vi väl knappast ens påbörjat ett försök att formulera kravspecifikationer.

Svarsutkast på några tänkbara frågor:

Kan vi inte låta jordbruket göra det? Svar: Jo ibland, men de flesta marker passar inte för sådan hög intensitet som ettårsgrödor fordrar. Flerårsgrödor hushållar bättre med etableringskapitalet.

En salix med långa fibrer? Svar: intressant uppslag, men man bör ändå åtminstonde initialt frigöra sig från begränsningen av existerande arter när man diskuterar långsiktigt.

Ger inte den gamla stora skogen speciella värden? Svar: Jo, det är nog både klokt och trevligt att ha kvar lite sådan. Skämt åsido så är nog frågan onödigt tidigt väckt i detta sammanhang. En satsning på kortrotationsskogbruk skapar ökad flexibilitet för att avsätta en större yta för naturskogar i framtiden.

Gran med kort omloppstid kan sväljas av befintlig industristruktur! Svar: Bra argument, vi bör nog börja med att minska omloppstiden för producenter av konventionell industriråvara från gran, tall och björk. Men ung-granar lägger beslag på enorma kvävemängder för en ineffektiv produktionsapparat, så att realisera detta är inte trivialt. Och på sikt kan man nog få skogsråvaran att passa för industrins önskemål även om den inte kommer från gran.

Ser man tillbaka 50 år, så har vi nog varit ganska duktiga på att sänka omloppstiden i Sverige, så en väsentlig del av vår forskning har gjorts och görs nog i samklang med målsättningsättningen att sänka omloppstiden.

Även om den forskning som denna skrivelse visionerar inte resulterar i grönt slem som om något decennium täcker den fd skogsmarken, kanske den ändå resulterar i forskning för snabbare etablering av befintliga skogsgrödor och att kortare rotationstid blir ett mer uttalat och påtagligt förädlingsmål och att vi överhuvudtaget tänker igenom omloppstid mera. Kanske mycket av de fördelar jag ser i en decenniegröda kan nås med en kvart-sekel-gröda, och detta ter sig ganska realistiskt för en icke försumbar del av arealen.

Det ter sig svårt för mig att svälja ett räntetänkande, så jag kan inte låta bli att argumentera mot mig själv på denna punkt. Vissa aktiviteter kan göras av andra skäl än kalkylränta, såsom barnbarnens välfärd; uthållighet; viljeyttring att satsa på framtiden; pedagogik; demonstration att skogsbruket vill bruka utan att förbruka. Köper man Ericsson idag kanske det går samma väg som Krueger och Toll eller Fermenta. Världens äldsta bolag (STORA) har haft skog som grund sedan 700 år (skog är ju den viktigaste insatsvaran för den tidigare gruv- och malmhanteringen; förut sålde man skog förpackad som koppar; nu säljer man skog förpackad som massa). Det finns nog något systemfel i begreppet kalkylränta; om den är större än den biologiska tillväxtprocenten kan man misstänka att detta beror på teknologiska hopp eller överexploatering och inte är uthålligt.

En effekt av sänkt omloppstid är att man frigör virkeskapital. Det virke som är tillgängligt för omedelbar konsumtion ökar på ett icke uthålligt sätt, vilket kan vara moraliskt tveksamt. Man slipper ha lika mycket kapital bundet i växande skog vilket kan te sig attraktivt för ekonomer. Man skjuter lite av energikrisen på framtiden. Man frigör koldioxid som nu är bundet i skog. Kanske man kan föra ett resonemang att kortare rotationstid bör genomföras först om några decennier när det börjar bli ont om billig olja. Om man frigör skogskapital som bara kompenserar för minskningen i oljeanvändning kan man argumentera att koldioxidsituationen inte förvärras. Om man är intresserad av optionen att minska omloppstiden om några decennier bör man börja forska nu. Vi minskar fortfarande jordbruksarealen, därigenom ökas den genomsnittliga omloppstiden (i genomsnitt för all markanvändning).

Sänker vi omloppstiden väsentligt så kan vi ganska snart och uthålligt (åtminstonde under ett sekel) öka avverkningarna i väsentlig utsträckning. I ett läge där man snabbt behöver mycket mer ved så är därför sänkt omloppstid politiskt attraktivt. Nu bygger kommunerna snabbt ut kapaciteten att utnyttja biobränsle, och avvecklingen av kärnkraften skapar en miljö som kan ge politiskt stöd och ekonomiskt uppbackning för idén.

Vi har konkurrenter i världen som redan utgår från skogsbruk med kort omloppstid. Sannolikt kommer de före vår nu etablerade långrotationsskog blir mogen att kunna åstadkomma en råvara som är bättre anpassad till framtida kundernas önskemål.

Som professor i skogsgenetik bör man väl egentligen inte argumentera för sänkt omloppstid, eftersom misstag nu vanligen upptäcks så sent att de kan skyllas på företrädarna, och man slipper förhoppningsvis stå till svars för sina egna misstag.

Konkluderande förslag:

Fakulteten söker nu i sin långsiktiga forskningsplanering för att söka nya mål och forskningsproblem. Jag föreslår

att ett sådant mål rör sig kring kravspecifikationerna för framtidens nya grödor med decennielång omloppstid.

Detta fordrar nog en hel del ytterligare forskning, som man nu inte kan precisera. Jag föreslår att en av de arbetsgrupper fakulteten planerar att tillsätta behandlar denna fråga; använd gärna detta dokument som en del av underlaget.