2006-02-07, lätt modifierard senast 06-07-09, 08-08-20 och 080930.

Sveriges Lantbruksuniversitet

Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi

901 83 UMEÅ,

Dag Lindgren, tel 090/7868217; Dag.Lindgren@genfys.slu.se

fax ..786 8165

man kan också pröva hem 193860 eller mobil 070 3992481

Detta är en modifierad version och omstuvning av en email-debatt (där jag stod för en väsentlig del av innehållet). Det bör observeras att fast jag uppdaterat denna version när direkta behov påpekats, så har jag lagt den största uppmärksamheten på uppdatering på en engelsk version där länkar och referenser ibland kan vara nyare http://daglindgren.upsc.se/TREEBREEDEX/Ash_Seed_Production.htm

Lågbudgetförädling med speciell uppmärksamhet på ask!

Lågbudgetförädling

Våra huvudträdslag gran och tall representerar enorma värden och det satsas stora summor på deras förbättring. Som ett resultat av en ackumulerad investering av storleksordningen 500 årsverken under ett halvsekel anläggs idag fröplantager som ger 20% vinst. En dominerande ide har varit att man skulle anlägga dessa TreO plantager med utvalda avelsvärderade plusträd. TreO är en framgång. Men förberedelserna har kostat mycket och tagit lång tid. Att det givit resultat bevisar inte att det varit kostnadseffektivt.

För de marginella trädslagen kan det omöjligen satsas lika mycket. Den sammanlagda skogsplantproduktionen av löv i Sverige är bara en procent av alla skogsplantor och många olika arter delar på kakan. Omfattningen och betydelsen i Sverige av de sk ädla trädslagen belyses av en Skogfakta. Bara 6% av svenska lövplantor kommer från svenska fröplantager. SkogForsk har ingen långsiktig förädling för marginella arter, utan man arbetar med tillfälliga avgränsade insatser.

Skogsträdförädlingsystemet verkar, enligt min uppfattning, skapat en rimlig balans mellan insatserna på olika arter. Skogsträdsförädlingen skall skapa optioner för framtiden och därför satsa lite grand även på trädslag som bedöms som potentiella möjligheter, samtidigt som de inte används så mycket. Jag tycker det känns rätt om Skogsbruket tycker att storleksordningen 80% av förädlingsresurserna bör gå till de två mest planterade trädslagen: gran och tall, och av de resterande 20% är contorta och björk de viktigaste arterna.

Eftersom marginella trädslag får mycket mindre resurser finns det skäl att grundligt tänka över om man skall kopiera koncept från tall och gran. Jag tycker man bör överväga andra billigare, lågbudget metoder. Jag har tänkt lite omkring detta

Lindgren, D 2003. Low-input tree breeding strategies. In Eucalyptus Plantations – Research, Management and Development, R.-P. Wei and D. Xu (eds), World Scientific, Singapore, 149-166. Slideshow

En konferens som huvudsakligen inriktar sig på låg kostnads förädling skedde 2006, jag har en sida i anslutning till denna på: http://daglindgren.upsc.se/Meetings/Antalya06/Antalya06.htm. Där kan en uppdatera artikel om lågprisförädling och slide-show hämtas Lindgren, D & Wei RP 2007. Low-input tree breeding strategies. In Proceedings of the IUFRO Division 2 Joint Conference: Low Input Breeding and Conservation of Forest Genetic Resources: Antalya, Turkey, 9-13 October 2006. Edited by Fikret Isik. p 124-138.

SkogForsks förädlingsprogram för ask består av en fröplantage med 100 kloner (Snogeholm) och avsikten är att avkommepröva de av dessa kloner där så är möjligt för att genetiskt gallra bort hälften av honklonerna.

Även för fågelbär, ek och bok förefaller avkommeprövning av kloner vara ett betydelsefullt inslag i förädlingen.

Intresset för ett trädslag ökar om något skadefenomen uppkommer, och för att belysa om skadan har en genetisk komponent är det bra om någon form av halvsyskontest finns. För askens del finns det en svamp som hindrar fjolårsskottens utveckling, stora skador har observerats och den befinner sig på frammarch 2008.

Skogsträdsförädling skall skapa optioner för framtida beslutsfattare. En stor del av dessa optioner kommer aldrig att utnyttjas. En del av vad vi i dag betraktar som marginella trädslag bör självfallet omfattas av dessa optioner. Frågan som läggs fram är "hur" och inte "om".

För tall så har genetisk gallring förekommit endast i mycket begränsad omfattning, trots att avelsvärden står till förfogande för den plantageansvariga som vill gallra. Vinsten (av storleksordning 2%) har bedömts som för liten för att motivera åtgärden.

Syftet med att avelsvärdesbestämning för gran och tall är i första hand långsiktig förädling och nyanläggning av plantager, gallring av plantager är inte huvudsyftet. Men det framfördes nog mer som ett syfte i gran- och tallförädlingen för några decennier sedan än det gör idag. Taktiska skäl bidrog; den långsiktiga förädlingen behöver en stor förädlingspopulation, och det var lättare att motivera avkommeprövning, om den sågs som ett sätt att höja kvaliten i befintliga fröplantager. Eftersom långsiktigt förädling nu är sanktionerat, behövs inte motiveringen längre för tall och gran. Synsättet hänger kvar i lövförädlingen, där det är viktigare att få finansiering för isolerade insatser. Det blir lättare att sälja projekt om de kopplas till befintlig fröförsörjning, att skapa optioner för framtiden är svårare att sälja. SkogForsks politik fastslogs till kortsiktiga insatser på marginella trädslag innan SkogForsk riktigt förstod att det gick att få skogsbruket att ställa upp på långsiktig förädling.

Långsiktig förädling har analyserats av Danusevičius, D. and Lindgren, D. Exempelvis 2002. (Comparison of phenotypic, clonal and progeny supported selection in long-term tree breeding. Silvae Genetica 51 (1): 19-26, resultaten av studien har diskuterades vid seminarier i Umeå och Ekebo). Avkommeprövning förefaller mindre effektivt än fenotypurval för tall (dvs det är bättre att välja de bästa träden på grundval av hur de ser ut än hur deras avkomma ser ut). Det finns alltså skäl att ifrågasätta om man skall bygga förädlingen av de viktigaste trädslagen på avkommeprövning följt av avelsvärdering. För gran har vi redan lämnat avkommeprövning som skogsträdsförädlingsmetod. Skall avkommeprövning ändå fortsätta att vara det förhärskande vägvalet för just de marginella trädslagen?

EU projekt om ask.

När det gäller för Sverige marginella trädslag, såsom ask, är ofta en väsentlig del av den förädlingsrelaterade forskning knuten till EU samarbete. För ask har ett sådant projekt funnits som nu närmar sig slutredovisningstadiet, men tyvärr verkar man ha haft bråttom med att ta bort länkarna, så nedanstående verkar inte alltid fungera.

Emellertid verkar en annan länk fungera http://www.edinburgh.ceh.ac.uk/biota/fraxigen_page.htm

Och http://www.ipgri.cgiar.org/Networks/euforgen/News/Fraxigen.htm

Redogörelse på http://www.fraxigen.net/

Det finns en speciell broschyr på svenska på http://www.fraxigen.net/pdfs_and_docs/brochure_swe_4web.pdf

Ett slutsymposium hölls i Spanien våren 2005, då framlades den svenska politiken för ask

http://www.fraxigen.net/pdfs_and_docs/powerpoint_ppts/04sweden_isacsson_files/frame.htm

Det finns en ny bok om ask med EU-projektet som bakgrund

Det produceras kanske 50000 plantor per år för skogsodling av ask jämfört med en total plantproduktion på drygt 300 millioner. De flesta svenska askplantor har polskt eller tyskt ursprung. Det har utsetts 25 frötäktsbestånd av ask. Det sista decenniet har skörd endast skett i ett av dessa. Skörd i frötäktsbestånd sker vanligen på träd som fälls i gallringar och det är oftast de sämsta träden.

Lågbudgetförädling 2.

Ympplantager?

Att överhuvudtaget bygga på ympade fröplantager vid lågbudgetförädling är diskutabelt:

• Ympar är ömtåligare och mer skadeutsatta än fröplantor;
• Ympar är dyrare och tekniskt komplicerade att göra;
• Ympar är knepigare att hantera och fordrar speciell kompetens och uppsikt;
• En ympodling avkastar normalt bara frö och inte värdefullt virke;
• Chansen att en ympad plantage misslyckas för gran och tall är kanske 30%, den borde vara större för ett marginellt trädslag, där erfarenheter nästan saknas, chansen att den negligeras är större, och risken för oväntade händelser är påtagligare;
• Den faktiska erfarenheten från de ympplantager med ädla lövträd som SkogForsk genomfört verkar inte 100%igt bra och uppmuntrar kanske inte till att fortsätta att låta ympplantager skötas av icke-specialister eller att driva ymplantager som huvudspår;
• Drivkrafter, som bidrog till att ymp-plantagerna av marginella trädslag överhuvudtaget kom till stånd, var kanske:

1. Ett ökat intresse för lövträd ökade också möjligheten till extern finansiering. Samtliga ädelövplantager anlades via externa medel liksom fortsatta aktiviteter i dessa (typ skötsel, avkommeprövning (fågelbär), mätning av tillväxt och kvalitet på ymparna i plantagen (ask, lind, lönn, fågelbär), koll av olika kloners motståndskraft mot askskottsjuka).

2. Avsevärda ytor med ledig nedlagd jordbruksmark stod till förfogande;

3. Traditionellt gran/tall-tänkande och brist på objektiva jämförelser mellan olika förädlingsalternativ

Därför tror jag det är bättre att i ökad grad anlägga frötäktsbestånd:

• Om fröet inte behövs kan bestånden inriktas på virkesproduktion istället;
• De kan anläggas som en virkesproducerande plantering, som konverteras för fröproduktion först när efterfrågan på fröet finns;
• Fenotypisk selektion i ett frötäktsbestånd ger förmodligen högre genetisk vinst än genetisk särplockning Detta är speciellt accentuerat för ask eftersom fenotypisk selection beaktar fadern, men gallring i fröplantage gör det inte;
• Låg merkostnad, åtminstone tills man verkligen behöver fröet och kanske måste skada beståndet för att komma åt det.

Klontest kan vara ett effektivare hjälpmedel än avkomme-test eller fenotypurval även i lågbudgetförädling. Detta gäller dock bara för arter som är mycket lätta att föröka vegetativt (se t ex Lindgren 2003), och risken för sk c-effekter bör också uppmärksammas.

I anslutning till min resa i Indien skrev jag ned några tankar i anslutning till fröproduktion från ympar eller fröplantor som återfinns på:

http://daglindgren.upsc.se/Reflections/LowBugetDagIndia.doc

Om man avkommeprövar ympade kloner gör man en mycket stor investering på dem, risken är betydande att de inte överhuvudtaget finns kvar i plantagen eller är tillgängliga, när man skall skörda investeringen. Avkommeprövade genotyper i plantager av gran och tall arkiveras i speciella ymparkiv, man litar inte på lagringen i plantagerna.

Jag saxar från Finlands förädlingsplan (Haapanen 2005, föredrag i Komi): ”Simple recurrent phenotypic selection is an option that can be used in connection with minor tree species with little commercial interest.”

Hansen et al (Silvae Genetica 2005: 218-228) analyserar låg-budget förädling med breeding seedling seed orchards i Danmark för Douglas gran, där kan en del nya referenser och betraktelsesätt studeras, det förefaller inte som de tyckte det var olämpligt.

SkogForsk siktar inte på långsiktig förädling av marginella trädslag. Men om man anlägger försök med syfte att utnyttja resultaten till att öka vinsten av plantagen med gallring eller särplockning, så förutsätter man att ytterligare stora summor kommer att satsas om femton år för mätning och utvärdering av dessa försök. Andemeningen med att SkogForsk inte satsar långsiktigt på små trädslag borde vara att man inte binder upp sig för stora framtida satsningar, men man borde inte uttrycka det så att man stänger dörren för framtida förädlingsgenerationer, utan däremot gärna ser att man skapar utvecklingsmöjligheter för framtiden.

Det finns andra skäl för genetiska tester än förädling. För de marginella trädslagen har man sällan råd att anlägga oberoende försök för olika syften utan man bör eftersträva att anlägga genetiska tester, att bedriva lågbudgetförädling och att skapa framtida frökällor i kombination. Även om jag försöker fokusera på lågbudgetförädling kan man inte bortse från de andra skälen när man diskuterar konkreta åtgärder.

Lars-Göran Stener gav en del ytterligare argument för avkommeförsök utöver vad de kan göra för att förbättra själva plantagen. Jag sammanfattar i A-D nedan.

A Vid avkommeförsöken får vi info om hur långt vi kan förflytta ask. Alla ädla lövträd i Sverige befinner sig på randen av sitt utbredningsområde, vilket gör att adaptionsegenskaper är av stor vikt. Vi har idag ingen aning om förflyttningens effekter för något lövträd. Idag kommer mycket av de ädla lövplantor som planteras i södra Sverige från Tyskland och Polen. Är det klokt? Vi vet inte! Kan samma material användas i de fuktiga västra delarna som i de torra östra delarna (GxE)? Vi vet inte! Är det stora genetiska skillnader för tillväxt, kvalitet, skador typ den nyupptäckta knoppsjukan, adaptionsegenskaper etc... Vi vet inte! Generellt är kunskapen om ädla lövtträd liten och den genetiska biten är väldigt dåligt känd. Anläggning av några avkomeförsök skulle i alla fall ge svar på en del frågor som kan vara av stort värde inte bara för att förbättra massförökningsmaterialet från plantagen utan inför eventuella kommande satsningar på ask eller andra lövträd om nu intresset skulle öka.

B. Avkommeförsök ger kännedom om genetiska parametrar (genetisk variation), som gör att vi säkrare kan bedömma effekten av åtgärder (såsom vinsten vi kan få genom särplockning).

C.Ytterligare plus med att anlägga avkommeförsök är att de efter utvärdering kan gallras genetiskt och på så sätt bilda ett bra frötäktsbestånd som alternativ till fröplantagen.

D. Försöken kommer högst sannolikt inte bara att ha ett värde utifrån genetisk synpunkt. Dessa försök kommer nog att användas inom andra forskningsdiscipliner också!
E. Nu har ju askskottsjukan gjort den befintliga fröplantagen intressant. Tack vare den har vi kunnat kontrollera om det finns klonskillnader i motståndskraft. (Stener 2007, Skogforsk Arb Rapp 648). Även i Danmark har en liknande studie gjorts och utnyttjas till selektiv skörd av de minst mottagliga klonerna.

Jag skriver under på att detta är goda motiv för avkommeförsök. Framförallt vill jag framhålla C. Jag lägger fram ett konkret förslag för ask:

Prioritera motiv i följande ordning

1. Anlägg objekt för möjlig framtida frötäkt (C ovan);
2. Skaffa erfarenhet av frötäktsbestånd/fröplantsplantager som alternativ till ymp-plantager (ej motiv för närvarande);
3. Anlägga objekt för framtida frötäkt som kan ersätta ympfröplantagen, när den inte längre är operativ (ej motiv för närvarande);
4. Anlägg försök för möjlig framtida utvärdering av förflyttningseffekter (A ovan);
5. Förena andra ändamål med markägarens: att bestånden ger hög och värdefull virkesproduktion;
6. Anlägg objekt lämpliga som utgångspunkt för nästa generations frötäktsbestånd/plantager (ej motiv för närvarande);
7. Anlägg försök för framtida utvärdering av genetisk variation (A och B ovan);
8. Anlägg objekt för framtida plusträdsurval (ej motiv för närvarande);
9. Anlägg försök för framtida ospecificerade studier (D ovan);
10. Anlägg försök för framtida selektiv fröskörd eller gallring i fröplantagen (nuvarande huvud syfte);
11. Genbevarande (detta gör det relativt viktigt att inte gallra plantagen hårt genetiskt om inte bestånd medvetet anläggs som bevarar mycket av de ingående klonernas gener);
12. Anlägg försök som kan användas som underlag till framtida korsningar (ej motiv för närvarande)

Mer specifikt var skälet att jag började tänka att min uppmärksamhet fästes på ett förädlingsprogram för ask avsett att avkommepröva/avelsvärdera och gallra en fröplantage. Fröplantagen har 100 kloner, den är inte i perfekt skick (skadades i början bl a av torka), endast moderkloner kan gallras och det är inte känt hur många kloner som är moderkloner. Avkommeförsöket föreslogs i den föreliggande planen inriktas på 80 plantor per klon och spridas på tre lokaler om vardera en hektar.

En anmärkning är att avkommeförsöket bör ligga till underlag för särplockning snarare än genetisk gallring för ask. Genetisk gallring kan förbättra pollenet men eftersom fäderna inte avelsvärderas är detta inte fallet för Snogeholmsplantagen. Hur mycket man gallrar kan bestämmas av andra faktorer (t ex att gallring förbättrar frösättning för de kvarvarande ymparna).

Det finns administrativa problem att konvertera eller använda ett bestånd till frötäkt. Ett utkast är att Sveaskog anlägger bestånden för produktion, får plantorna gratis levererade, och gör ett åtagande att positivt förhandla, om frötäkt skulle behövas.

Finns alternativ till ”huvudspåret” (kallas=A)? Huvudspåret är att så många som möjligt av klonerna avkommebedöms (8000 om möjligt) på tre lokaler.

Exempelvis kan man följa förslaget, men gallra avkommeförsöket fenotypiskt istället för fröplantagen och sedan bara plocka frö från bra träd. Detta innebär att man kan strunta i ettiketter och att behandla avkommeförsöket som ett försök utan bara behandla det som en skogsplantering. Man struntar i att mäta och gör bara okulär uppskattning vid gallrings och kottplockningstillfället. Jag antar detta reducerar kostnaden till en tredjedel (kallas B).

En kompromiss: Om man istället planterar 1500 plantor med moderidentitet (10 plantor per klon på 3 lokaler = 500 planterade plantor per lokal). Sedan planterar man frö från fröplantagen i så lika mängd som möjligt från plantagens moderkloner på några hektar. Detta kallas alternativ C och förespråkas som en kompromiss. De kvantifieringar som ges är inte centrala, det väsentliga är att också göra en större plantering lämplig som framtida frötäktbestånd, om man så vill och det är operationellt kan man se det som en kappa omkring det centrala försöket.

Fördelar med A:

• Ingen självpollinering
• Går att sköta träden för fröproduktion
• Går att plocka frö för avkommeprövning tidigt (pollenet skall vara lika mellan moderkloner men kan i v

Nackdelar med A:

• Mycket dyrt och beroende av stora insatser lång tid framåt (skötsel av plantage, mätning och utvärdering av avkommeförsök som för en tallplantage)

Fördelarna med C är att det möjliggör alla optioner, och man förlorar ganska lite på att det inte är skarpt för någon option!

Detta förslag får följande konsekvenser:

1. Genomför inte fröinsamling förrän plantagens hanblomning är ganska god och hyggligt jämn, vänta hellre än att samla vid låg förmodad internpollinering, Det är inte speciellt bråttom att skaffa en ny frökälla eftersom plantagen finns;
2. Se till att det är rimligt dokumenterat att hanblomningen var rimligt god och jämn;
3. Använd likartad antal frön (plantor) så många moderkloner som möjligt (det är viktigt att några få mödrar inte starkt överrepsenteras i frötäktsbestånden, detta resulterar i onödigt hög inavel i frötäktsbeståndet och större inavelsproblem i långsiktig förädling);
4. Välj planteringslokaler med beaktande av lämplighet för framtida frötäkt;
5. Välj gärna lokaler, så att de kan försörja olika geografiska områden (dvs så att de ligger rimligt nära avsättningsområdena;
6. Gör de potentiella framtida frötäktsbeständen tillräckligt stora! Reducera antalet plantor med känd moder väsentligt (30 plantor per moder spridda på tre lokaler kan vara tillräckligt, men 45 kan kanske motiveras), och använd samtidigt (inom konstant budget) många plantor där man endast vet att mödrarna är rimligt jämnt fördelade, så att man får enheter som är ur frötäktssynpunkt rimligt stora (man kanske kan se detta som en jättekappa omkring försöket);
7. Anlägg med relativt tätt förband och räkna med ganska hög gallringsaktivitet.

Tidigare tog jag upp frågan om lågbudgetförädling mer i allmänhet. Det var ingen som hängde på att diskutera/kommentera. Jag försöker därför gå in på det aktuella fallet ask, vilket gör diskussionen konkretare, samtidigt som jag utvidgar det generella. Det är klart att det sällan finns allmänna patentmediciner och att vad som är bäst ofta inte behöver vara bäst specifikt. Den bästa lösningen i ett enskilt fall måste grundas på fakta om en arts biologi, befintliga erfarenheter och andra speciella faktorer och förutsättningar. Emellertid kan vissa speciella faktorer, som historiska och administrativa omständigheter, ofta leda fel.

Mot en genetisk gallring av fröplantagen i specifikt Snogeholm talar:

• Man kan bara gallra genetiskt bland honorna, hanarna har okänt avelsvärde även efter gallringen;
• Kanske man vill förbättra eller vidmakthålla pollenproduktionen, det kanske blir för hård gallring om man skall gallra honklonerna genetiskt också?;
• Fröplantagen är inte i bästa kondition, vilket är ett arguments att begränsa satsningen på den.

Man kan fråga sig om inte alla askplanteringar från plantagen blir lika bra frötäksbestånd. Argument är:

1. Lokalen är rimligt anpassad till frötäkt (vad nu detta innebär för ask).
2. Det dokumenteras (skrivs ned i något som bevaras för eftervärden) att hanblomningen bedömdes som tillräcklig och något så när jämnt fördelad.
3. Fröskörden och hantering sker så att såvitt möjligt lika fördelningar mellan mödrar (eller möjligen någon dragning av ”linear deployment” mot de ”bättre” mödrarna.
4. Härigenom skapas bestånd som är speciellt anpassade för frötäkt.
5. Att det ligger ett avkommeförsök i beståndet kan ge extra optioner, man kan t ex direkt för beståndet beräkna effekten av alternativa åtgärder (selektiv kottskörd, gallring).

Lite bakgrund om ask

Askförädlingens historia

Ask uppmärksammas speciellt på mer än 2 sidor av 173 i Lindquists (1946) textbok om skogsgenetik. Idén att förädla asp med utvalda kloner togs upp av Holger Jenssen i början av 40-talet. På bild 21 visas två tre-åriga ympar av ask. Den ena härrörde från ett extremt bra och snabbväxande träd och växte tre gånger så snabbt som den andra ympen. Lindquist tror inte det kan vara en fråga om mer än högst 4-5 år för asken att massförökas i ympade fröplantager. Lindquist påpekar att tillräckligt med honträd bör väljas till en fröplantage.

Nordisk mytologi. Asken förefaller vara den viktigaste trädarten i den nordiska mytologin, och det finns därför skäl för nordbor att nalkas asken med respekt och vördnad. Yggdrasil var enligt båda eddorna namnet på världens största träd. Från dess grenar, som täcker hela himlen, faller dagg över världen. Under denna ask finns den heligaste platsen där gudarna dagligen samlas till ting. Yggdrasil har tre rötter: En som går till människornas (Midgård) och gudarnas hemvist (Asgård); den andra till jättarnas hemvist (Jotunheim eller Utgård); och den tredje till Hel, underjorden på trädets norra sida. Under den första roten ligger Urdarbrunnen där gudarna håller sina ting; under den andra Mimersbrunnen, visdomens och kunskapens källa. Ask var den förste mannen enligt fornnordisk mytologi. Hans maka hette Embla och de bodde i Midgård. Ask och Embla nämns i Snorre Sturlasons Edda, ”Den prosaiska Eddan”. Oden fann två trädstammar på en havsstrand: En ask och en alm. Oden göt liv i dem: asken blev den förste mannen: Ask, och almen blev den första kvinnan: Embla.

Två länkar om ask i allmänhet är

http://www.skogssverige.se/skog/svenskatrad/ask.cfm

och

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/olea/fraxi/fraxexc.html

Man kan ladda ned ett resultatnummer från SkogForsk där planerna för en del marginella träd står

http://www.skogforsk.se/templates/sf_Product____3163.aspx

Det finns en ny bok om ask med EU-projektet som bakgrund

Det är alltså ett program som varit i kraft ett decennium, planerna är inget nyuppkommet hugskott, och de har varit i kraft så länge så att det inte känns för tidigt att ifrågasätta, ompröva och kanske modifiera.

Asken är två-könad, det finns alltså hanar och honor. Övergångsformer kan förekomma men har knappast praktisk betydelse. Den är vindpollinerad. Förekomsten är kanske någon promille av Sveriges totala areal, kanske mindre än en procent där den faktiskt förekommer. Alltså är det naturliga pollenmolnet nog inte jätteviktigt, som i en tallplantage, men är nog ändå tillräckligt för att ge frö även om beståndet själv inte producerar pollen. Det finns alltså ofta skäl att invänta tillräcklig hanbloming i objekt. Eftersom den är tvåkönad så förekommer inte självpollinering. Vid plusträdsurval finns en väsentlig risk att man väljer hanar, dessa skulle nog kunna misstänkas vara fenotypiskt bättre (så plantagen i Snogeholm kanske har många hanar).

Plantproduktionen rör sig om 50000 plantor om året och har fallit lite under det senaste decenniet. Man kan inte spåra en ökande trend. Frön kan samlas från träd som fälls vid gallringar. De träd som gallras är de sämre träden och de är ofta moderträd, så den negativa selektionen i gallringen kanske har begränsad betydelse. Eftersom moderträden gallras bort blir det svårare att göra frötäkt i äldre bestånd. Att trenden är vikande kan ses som ett argument att satsa mindre nu på optionen ask än vad som tedde sig motiverat för 15 år sedan.

Tackord: Diskussioner och inlägg från i första hand Lars-Göran Stener, men också Martin Werner, Bengt Andersson och Finnvid Prescher, har varit av värde för utarbetande av detta dokument.

Litteratur:

Lindgren, D 2003. Low-input tree breeding strategies. In Eucalyptus Plantations – Research, Management and Development, R.-P. Wei and D. Xu (eds), World Scientific, Singapore, 149-166. Slideshow