Tidigare "genetiska misstag", finns ett system för att evaluera misstag?

Det har förekommit episoder av vad man nu anser felaktig användning av skogsodlingsmaterial förut, som fått negativa konsekvenser för odlad skog. Huvudreferens är Kardell (2004), men också Hannerz och Almäng (1997).

"Tysktall"
Under första hälften av 1800-talet började man importera tallfrö i stor skala till Sverige. Skogssådd blev vanligt. Tyskland var ett skogligt föregångsland, det fanns inflytelserika skogsmän från Tyskland och Danmark, och i Tyskland byggdes anläggningar för att klänga kott i stor skala, och fröpriserna blev attraktiva.  År 1855 publicerades de första varnande orden om ”tysktall” och 1882 avrådde Kungl. Skogsstyrelsen från användning av utländskt tall och gran frö. Orsaken till att statistiken finns är införande av en importtull för att undvika import av utländskt frö, så man kan förmoda att det finns ett betydande inslag av förflyttning med icke lokala provenienser långt tidigare. Siffran 12000 hektar har nämnts i samband med återstående bestånd av "tysktall" 1909 (Wibeck 1912). Orsaken var dålig klimatanpassning, som orsakade skador, som blev inkörsport till svampangrepp. Men all tysktall var inte dålig och det fanns många exempel på dålig "lokal" kulturtall i de södra kustlandskapen. Det verkar som om skadan av "tysktallen" trots allt verkar långsiktigt påverkat en mycket begränsad del av arealen i förhållande till det stora inflytande begreppet fick, och jag är ganska säker på att det uppmärksammats så mycket av eftervärden delvis beror på att det framfördes som ett viktigt motiv för mer forskning och för restriktioner och tullar, och inte bara storleken av konsekvenserna av de faktiska skadorna. "Tyskgran" importerad under denna period föreföll inte dålig och tillräckligt härdig.

"För sydlig tall" i norr
Vad som nu anses "för sydlig" tall för kultur har använts under lång tid. Det har varit svårt att få tag i tillräckligt härdigt frö, och detta kan sägas fortfarande vara fallet. Skadorna är beroende av årsmån och de sista kärva åren i slutet på 80-talet börjar falla i glömska, man är nu kanske lite för optimistisk beträffande tallens genetiskt betingade överlevnad, fast när man beaktar den pågående uppvärmningen så kanske man inte varit för optimistisk de sista decennierna. Kanske man kan säga att man inte vill ha ett överhärdigt kraftigt nordförflyttat material med långsam tillväxt ens om det har avsevärt bättre överlevnad. Det kan inte för planteringar på 60-talet betecknas som ett omedvetet genetiskt misstag utan snarare som en kalkylerad risk som ibland slog fel. De sista större originalarbetena om tallens proveniensvariation i Sverige gjordes i början av 90-talet (Persson 1994, Persson och Ståhl 1990). Men om skogsbruket fortfarande ligger lite sydligt så beror det knappast på forskningen och kan inte betecknas som ett omedvetet misstag.

Rumänsk gran
I mitten på 70-talet planterades mycket rumänsk gran. Bl.a. uppstod stamsprickor, detta konstaterades i försök (Persson 1994), och rumänsk gran försvann. Hög tillväxt hos en proveniens brukar oftast vara kombinerat med en sen invintring. Risken för frys- och torkskador under vintern kan också öka om invintringen inte blivit fullständig. Stamsprickorna inträffade ofta under år med sensommartorka, och att de oftast uppstod i sensommarveden. Sen invintring kan ses som ett problem hos snabbväxande granar från Mellaneuropa och Rumänien. Problemen blir större med åkerplantering i glesa förband. Det är inte helt kartlagt om verkligen inte den högre tillväxten betalade den lägre kvalitén, men i efterhand kan man nog säga att det var ett misstag, med ett så starkt nordförflyttat material kunde det varit riktigt att begära bättre dokumentation som stöd för så storskalig användning. Det är dock ändå totalt sett inte helt klarlagt att inte de ökade skadorna betalades av högre produktion.

Gremmeniella epidemi i tall
Det var en epidemi av Gremmeniella 2001. Det var ett klart genetiskt inslag, "för sydliga" tallprovenienser drabbades mycket mer. Skogforsk (Sonesson m.fl. 2007) var snabb att angripa problemet och visade att det var ett betydligt värre problem i nordförflyttade provenienser, vilket i och för sig var känt sedan tidigare, men en ny epidemi kanske visade andra särtecken.

Askskottsjuka, Törskate, Gudrun
Skogforsk var snabba att få igång undersökningar. För Gudrunskador är det genetiska inslaget svagt. Törskate och askskottsjuka har ett genetiskt inslag, men det är inte avgörande för epidemin. Alm och Ask epidemierna är mycket oroande och man undrar om de är symptom på något allvarligt fel i vårt samhälle, men utarmning av genetisk mångfald verkar inte vara en viktig faktor.

Överväganden
Det är inte med säkerhet styrkt att i något av de historiska fallen gått bättre om lokalproveniensen hade använts generellt. Bestånd kanske återhämtar sig, icke misslyckade bestånd röner inte samma uppmärksamhet som misslyckade, även lokalproveniens kan vara dålig. Den ökade produktionskapaciteten av en nymodighet kanske i genomsnitt över tillämpningsområdet mer än betalar förlusterna i omskrivna skador. Svensk skog förefaller nu växa snabbare än någonsin förut och bättre genetiska material (framförallt utländsk gran i södra Sverige) är en viktig delförklaring, och denna mertillväxt skulle inte kommit tillstånd om det inte accepterats ett innovativt klimat som då också kan resultera i några bakslag.
Översikten ovan visar att "man" (på senare tid oftast Skogforsk) vanligen varit snabba att analysera uppkommande problem, som kunnat ha ett genetiskt inslag, och klarlagt det genetiska inslaget. D.v.s. om något som har med genetiken att göra inträffar så har det historiskt funnits en beredskap att tänka över och analysera frågan. Detta blir lättare i framtiden eftersom huvuddelen av det skogsodlade materialet eller dess förflyttade föräldrar finns i någon form av försöksplantering där det kan jämföras med andra försök. Visserligen läggs många testplanteringar ned som aktiva försök, men kvarstår ändå som skog, och kan ofta restaureras. Möjligheten att restaurera gamla försök torde successivt bli bättre eftersom försöksträdens läge kommer att kunna identifieras elektroniskt (med GPS). Ett inslag i utvärderingar är information om verkliga planteringar från delar av storskogsbruket. Även om åtgärder för att förbättra dokumentation föreslås så går det inte att säga att nuläget är dåligt och omöjliggör analyser.

Persson A. 1994. Stem cracks in Norway spruce in southern Scandinavia: causes and consequences. Ann. For. Sci. 51:315-327.

Sonesson, J., Swedjemark, G., Almqvist, C., Jansson, G., Hannrup, B. & Rosvall, O. 2007. Genetic variation in responses of Pinus sylvestris trees to natural infection by Gremmeniella abietina. Scandinavian Journal of Forest Research 22: 290-298.

Persson, B. and Ståhl, E.G. 1990. Survival and yield of Pinus sylvestris as related to provenance transfer and spacing at high altitudes in northern Sweden. Scand. J. For. Res.5:381-395.

Persson B. 1994. Effects of provenance transfer on survival in nine experimental series with Scots pine (Pinus sylvestris L.) in northern Sweden. Paper IV in Effects of climate and provenance transfer on survival, production and stem quality of Scots pine (Pinus sylvestris L.) in northern Sweden. Thesis SLU Dept. For. yield Res. 37. 42pp.

Wibeck, E. 1912. Tall och gran af sydlig härkomst i Sverige. Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt, häfte 9, 1912. 60 s. Stockholm.

Kardell (2004), men också Hannerz och Almäng (1997).