Frammande granprovenienser

Är främmande granprovenienser riskabelt?

Givetvis måste en förflyttad gran vara lämplig ur skogsodlingssynpunkt. Importer bygger på erfarenheter från försöksmässiga odlingar i s.k. proveniensförsök (exempelvis Persson och Persson (1992). Det har ändå skett bakslag, som lett till omprövningar om importerna verkligen varit bra.

Men Laikre, L. & Palmé, A 2005. Spridning av främmande populationer i Sverige. Naturvårdsverkets rapport 5475 pekar på en annan typ av risker. I en vetenskapligare form framförs risker och möjliga åtgärder i en artikel i Ambio (Ryman). Författarna sammanfattar riskerna:

"Det finns uppenbara risker att spridning av främmande populationer påverkar den
biologiska mångfalden på gennivå hos "mottagande" naturliga bestånd. Sådan påverkan
kan leda till förlust och förändring av biologisk mångfald i första hand på
gennivå, men i förlängningen även på "högre" nivåer (art- och ekosystemnivån).
Negativ påverkan på mångfalden på gennivå kan t.ex. uppstå om 1) mängden utsatt
material är av en sådan omfattning att det naturliga beståndet genom konkurrens
minskar i storlek (vilket kan resultera i förlust av genetisk variation) eller helt försvinner
– s.k. "swamping-effekt", eller om 2) hybridisering mellan utplanterade och
"naturliga" individer förekommer och sådan hybridisering leder till att genetiska
anpassningar till lokala miljöförhållanden bryts ner."

Mängden från utlandet införd gran i Götaland är avsevärd och hybridisering mellan granar med härkomst i utlandet och granar med härkomst i Sverige förekommer säkert i väsentlig omfattning. Det är motiverat att diskutera riskerna närmare. Graninförselns omfattning och hybrider har diskuterats i tidigare avsnitt, men den första risken diskuteras lite utförligare här.

I första hand ligger de befarade riskerna på gennivå. Först diskuteras risken att generna som härrör från den svenska granen helt försvinner. De importerade granarna importeras för att de växer bättre och då klarar de sig bättre i konkurrensen med svenska granar. Om de var reproduktivt isolerade skulle man kunna tänka sig ett scenario där den sydsvenska granen konkurreras ut. Nu hybridiserar de och generna blandas så de framtida sydsvenska granarna kommer att innehålla en blandning av utländska och svenska gener. Detta gäller även i de förädlade granarna. Att de utländska granarna är bättre kan förmodligen knytas till frekvensen av vissa gener som är en mycket liten del av den totala genmassan. För just dessa gener kan man förmoda att urvalet gör att genfrekvenserna mer kommer att likna de införda populationerna. Men ett likartat urval sker genom domesticering och förädling som nog ger liknande effekter. Även för de få viktiga generna kommer kopior av de svenska granarnas gener att föras vidare om än i lite mindre frekvens. Även om endera ursprunget är utarmad på någon sällsynt genvariant så kommer denna genvariant att finnas i genmassan hos de framtida granarna. Den genetiska variationen i den sydsvenska granen borde öka när genmassor från olika håll blandas. Historiskt kommer inte den importerade granen bara från Vitryssland utan många platser i Väst och Östeuropa. Detta måste rimligen vidga den genetiska variationen och skapa en rikare genresurs. Även om det svenska bidraget minskar från säg 95% av generna till säg 40% av generna så finns det dock kvar både i naturskogen och i den förädlade skogen. Genvarianterna förs i naturen vidare av milliontals träd och detta gäller även vid dagens kulturskogsbruk, så sällsynta genvarianter som finns i säg en tiotusendel av granarna kommer att finnas kvar i södra Sverige de närmaste seklerna. För frågan om den svenska granen helt försvinner eller förlorar i genetisk variation spelar det inte så stor roll om de utländska generna kommer via fröplantager eller beståndsfrötäkter. Eftersom den sydsvenska granen funnits i Sydsverige under kort tid är det otroligt att mycket specifika anpassningar hunnit ske.

Det förs ett resonemang om effektiva populationsstorlekar. Ett enstaka beståndsfröparti har tusentals föräldrar och under ett århundrade hanteras många tusentals sådana partier med olika härkomst för gran i södra Sverige. Den effektiva populationsstorleken måste betraktas som så stor så att detta inte kan orsaka problem. Använder man förädlat material är populationsstorleken mindre och det diskuteras på annan plats i denna utredning. Eftersom en relativt liten del av granskogen ännu härrör från fröplantager är det ännu ett begränsat problem.

Har andra diskuterat riskerna med främmande gran utöver ur skogsodlingssynpunkt?
Mitt intryck är att liknande oro som uttrycks förknippade med vitt förflyttade barrträdspopulationer i Sverige inte fått lika stor uppmärksamhet i andra länder. Vad jag hittat har begränsad relevans, exempelvis var vissa genbevarandeplanteringar av radiata i Nya Zealand (radiata är ett exotiskt trädslag på Nya Zealand) hotade av den mycket mer omfattande kommersiella planteringen.

Organisationer som borde grundligt ventilerat farhågor med genmigration i allmänhet. bl a svensk gran i södra Sverige:
De borde ha tagits upp vid den Europeiska institutionen för genresurser (Euforgen), men problemen ventileras inte i deras skrifter om gran (Koski m.fl..1993; Skröppa 2003) http://www.bioversityinternational.org/networks/euforgen/
De skulle kunna tas upp till behandling på en stor grankonferens i Halmstad hösten 2009
http://www.iufro.org/download/file/2903/1411/10108-sweden09-1st-announcement.pdf

Det finns också ett EU stött projekt evoltree

Problemen med förflyttningar av gran i stor skala borde ha ventilerats vid den internationella organisationen för att behandla grangenetik http://www.iufro.org/science/divisions/division-2/20000/20200/20211/ Meetings with IUFRO WP 2.02.11 Norway spruce could be assumed to focus on the question but it does not seem to be discussed at its later meetings documented in proceedings by Stener och Werner (1989); Rhone 1993 and 2009.

Gemmel, Peterson och Remröd (1992) Framtida skogsbruk och angelägen skogsforskning i södra Sverige skulle kunna tagit upp det, men gör det inte.

Jag har inte märkt att något av ovan förtecknande skrifter tagit upp det.

I Eriksson (1976) Granförädling står inget annat än att det pågår stora fröimporter. Granprovenienshybridresultat tyder på att de är bra. Om genbevarande och sydlig gran står (Ehrenberg: "Granen i Sverige är inte hotad som art. Däremot finns stora risker att lokalraser försvinner och ersätts med importerat material. Detta har i stor utsträckning redan skett i Götaland och delar av Svealand. Den genetiska variation minskar inte genom detta, den kan tom öka, med den blir annorlunda och för lokalklimaten lämpliga resistens- och härdighetsgener kan försvinna.

Ehrenberg och Gullberg (1977) Skogliga genresurser. s 95 avståndsisolering bör beaktas. En viss inblandning av främmande pollen måste tolereras. Korsningar nämns inte.

Medvetenhet om riskerna
Skogsbruket (inklusive mig själv) betraktar riskerna som här hänsyftas till som måttliga och svåra att se som allvarliga och ta till sig och förefaller efter ovanstående analys av måttlig relevans (beträffande gran och tall på det sätt det bedrivs idag ivarjefall). Utländsk gran i södra Sverige är en av Sveriges verkligt stora och värdefulla råvaruresurser. Den kan sägas vara södra Sveriges i särklass attraktivaste gröda och nu upplever vi höjdpunkten hittills i en successiv utveckling under 180 år. Det har varit lite oro om subtop-dying och Rumäner och stormkänslighet, men det har ändå varit marginellt och snarast styrkt den utländska granens ställning. Skogsbruket är väl medveten om härkomstens betydelse för skogsodlingsresultatet och det härvidlag gjorts många diskutabla bedömningar i det förflutna och att det ur skoglig säkerhetssynpunkt kan finnas motiv att använda lokalt material. Skogsbruket är också medvetet om vikten att kunna belysa uppkommande genetiska problem med långsiktiga försök och hittills har detta gått ganska bra.

Referenser i anslutning till främmande provenienser och provenienskorsningar

Eriksson (1976) Granförädling

Gemmel, Peterson och Remröd (1992) Framtida skogsbruk och angelägen skogsforskning i södra Sverige

Stener, L.-G. and M. Werner. (eds.) 1989. Norway spruce; Provenances, Breeding, and Genetic Conservation. Proceedings of the IUFRO working party meeting, S2.02-11, in Sweden 1988. Report No. 11. The Institute for Forest Improvement, Uppsala. 336 p.

Rhone, V. (ed.) 1993. Norway spruce provenances and breeding. Proceedings of the IUFRO S2.2-11 Symposium Latvia 1993. 263 p.

Skrøppa, T. 2003. EUFORGEN Technical Guidelines for genetic conservation and use for Norway spruce (Picea abies). International Plant Genetic Resources Institute, Rome, Italy. 6 pages.

Koski, V., T. Skrøppa, L. Paule, H. Wolf and J. Turok. 1997. Technical guidelines for genetic conservation of Norway spruce (Picea abies (L.) Karst). International Plant Genetic Resources Institute, Rome, Italy. 42 p.

Szabor J. 2009 (editor) Denrobiology Supplement 61.

Persson och Persson (1992). Det har ändå skett bakslag, som lett till omprövningar om importerna verkligen varit bra.

Ehrenberg och Gullberg (1977) Skogliga genresurser. s 95