Genetisk jämvikt, utavel, heterosis

I

I delpopulationer som är isolerade blir individerna allt mer släkt och detta leder till inavelsdepression och högre frekvens av ärftliga sjukdomstillstånd. Släktskapet återspeglas i att homozygoter blir vanligare än de skulle vara om genvarianterna fördelades slumpmässigt inom arten. När isoleringen bryts så kan man tala om motsatsen till inavel, utavel. Detta antas ofta vara förenat med en ökning av vitaliteten, heterosis.

Detta har generaliserats och man har ofta trott att det generellt är bra att korsa individer med olika ursprung. Det finns många exempel på att det faktiskt gått bra och detta används praktiskt. Dock tror jag att man överdriver hur bra det är generellt, man hör om de positiva exemplen, men när det inte gått bra talas det mindre om det. Det är ofta bra i förädlingen om man prövar många korsningar och sedan väljer de bästa, men detta är inte samma sak som att genomsnittskorsningen är bra. Det finns exempel på att utkorsning givit dåligt resultat.

Också för skogsträd har man prövat vad som händer om man korsar olika "raser" och en del av dessa korsningar används praktiskt (hybridlärk, hybridasp). Att korsa sydlig och nordlig gran verkade ge bra resultat och detta försökte man utnyttja i praktiken till plantager där hybridfrö skulle produceras. Det finns ett separat avsnitt om detta.

För att mäta om det finns genetiska strukturer så anger man avvikelser från ett idealt jämviktstillstånd, när genvarianterna fördelar sig på individer ungefär slumpmässigt (s.k. Hardy-Weinberg jämvikt). Avvikelserna från slumpmässighet verkar inte stora varken i svenska barrträd eller i liknande situationer i andra länder, vilket tyder på att generna rörs om ganska bra och att det inte finns någon uttalad genetisk struktur som bryts sönder med kulturskogens stora genförflyttningar.

Å andra sidan kan storleksordningen av de avvikelser från jämviktstillståndet som faktiskt existerar tyda på att närstående träd är ungefär sysslingar och denna släktskapsstruktur bryts alltså sönder med kulturskogsbruket. Förädlarna tror att detta ökar skogsproduktionen med två procent i plantagefrö. En ny undersökning (Garcia-Gil et al. 2009) antyder att i enstaka bestånd släktskapet kan vara mycket starkare (ungefär som helsyskon), så att fördelen med att bryta släktskaps-strukturen med plantagefrö kan vara mycket större.