Hej
Jag gjorde ett utspel och fick positiv respons från Erik, Finnvid och Bengt. Det är tillräckligt stöd för att diskutera en mer detaljerad plan och troligen skriva en ansökan. De sista dagarna hände två saker som ytterligare talar för att vi skall försöka få något till stånd. Xiao-Ru Wang och jag har fått ett anslag för att se om vi kan se ett samband mellan Västerhus och Holmens planteringar (bl a vad Erik och Ingmar hjäpte oss att recognosera och plocka lite material från för att känna oss för, tack för det!). Jag talade med Jan-Åke Lunden som jag tror responderade positivt på en av mina tidigare propåer om halvsysyskonplanteringar. Visserligen hade det tydligen inte lett till nått (dvs min förmodan att något sånt här inte finns i Sverige styrktes) men han var positiv och erbjöd sig att försöka få en plantering på Tagel.
 
De amerikanska erfarenheterna av "halvsyskonskogsbruk" (mm) sammanfattar jag på
http://daglindgren.upsc.se/Reflections/REFLECT/USDeployment.doc
och
http://daglindgren.upsc.se/Froplantager/PlantAktuellt03DLManus.doc
Eftersom nu olika särplockningsfrågor ter sig bli viktigare för mig kanske jag gör en hemsida för Västerhus och särplockning!
 
Man kan dela upp projektet i tre delar: frö och kott; plantskola; och fält, jag förstorar nu diskussionen omkring plantskola och fält. Frö och kott återkommer jag om. För plantskola och fält kan vi vänta med att höja upplösningen utöver de punkter som uppkommer i diskussionen omkring detta dokument tills (och om) vi påbörjat kottskörden.
 
Diskussionsutkast för fält (det behöver inte landa på exakt det här): Projektet resulterar i ca 10 "normala" planteringar på Holmen och Sveaskog. Efter planteringen, är den enda "skyldigheten" för Holmen och Sveaskog att införa viss information som SLU meddelar i beståndsregistren. Bestånden skall skötas helt normalt utan beaktande av försökskaraktären. Avsikten är att framtida forskare skall kunna lägga ut provytor och också få information ur beståndsregistren. Planteringarna ("bestånden") blir storleksordningen 20 hektar för varje. "Bestånden" är de av markägaren valda "behandlingsytorna" där plantering med Västerhus är lämpligt (den åtgärd som markägaren hade vidtagit om detta projekt inte existerat, i övrigt inga önskemål). 10 halvsyskonfamiljer + 3 refersparceller (familjeblandningar) planteras i en parcell blir 2 ha på varje yta.
Fältdelen innebär ingen produktionsfördel för markägaren, snarare tvärtom - men i försumbart liten grad. Allt frö som skördas i Västerhus kommer ända att användas till planteringen, projektet ändrar bara lite grand på fördelningen.  
Hur skall man få detta att fungera praktiskt/logistiskt vid planteringen? Efter planteringen koordinatsätts parcellernas gränser. Några markeringar i fält görs inte?
I vilken ytterligare utsträckning kan/skall/vill man använda det särplockade materialet? Om det görs så bör det dokumenteras inom projektet.
Blir det aktuellt med del av det förutsedda anslaget till markägaren/planteraren och hur skall detta isåfall beräknas?
Hur stort besvär är detta för markägaren?
Skall vi involvera någon hos Sveaskog i fortsatt planering av fältdelen?
 
Diskussionsutkast för plantskola: Skall det vara en eller två plantskolor? (Skall Holmen och Sveaskog ha varsin?) och vilken plantskola? (troligen den som handhar Västerhus normalt och som har lämplig personal/ledning).  
Plantskolan får hantera kanske mellan 15 och 40 "sorter" istället för en. Hur stort trassel leder detta till och vad skall man tänka på?  Det blir kanske plantor "över" som nog kan sändas ut till andra ytor. Plantorna saknar nog stambrev så de måste hållas åtskilda och skall inte nå marknaden. Kanske man får använda begrepp som lego-odling och försök. Mängden särplockat material som sås skall räcka till minst 200 hektar plantering och kanske omfatta en hel årsskörd från Västerhus.
Blir det aktuellt med någon ersättning till plantskolan och hur skall den isåfall beräknas?
Ett viktigt skäl till att halvsysonfamiljeodling görs i USA är att homogeniteten underlättar plantproduktionen. Amerikanarna har frilandsplantskolor och svenskarna täckrot, fördelarna är troligen mindre i svensk miljö. Detta borde undersökas, dokumenteras och kvantifieras. Plantorna borde mätas under plantskolestadiet för att dokumentera hur homogena halvsyskon är i jämförelse med plantageskörden. Detta borde göras av SLU (när det står SLU är min vision att Anders Fries är ansvarig). Det finns många studier på variationen inom och mellan halvsyskon så litteraturgenomgången tar tid även om det troligen finns lite högrelevant information. Diskussion borde ske om vilka karaktärer som skall mätas. Kanske kan denna del göras med separata plantor i Skogis växthus i Umeå. Kanske en del av detta kan lejas ut som examensarbete. Även de praktiska synpunkterna från de som gör själva odlingen borde försöka fångas upp både erfarenheterna och vad som borde registreras. Detta borde dokumenteras av SLU. 
 

Parallellen till SE är inte glasklar men jag resonerar så här: Erik tänker sig att i en framtid blanda ett tiotal testade SE kloner. Enligt de föreskrifter som gällde till för några år sedan var detta förbjudet eftersom det tedde sig som för riskabelt och smalt. En blandning skulle omfatta minst 30 testade kloner. Filosofin för vad föreskrifterna tillåter har nu ändrats och regelverket tillåter nu nästan "vad som helst" men bara i begränsad areell omfattning. Tanken är att den tillåtna omfattningen skall öka när experimentell och praktisk erfarenhet ökar (om den är övervägande positiv förstås). De försök vi nu planerar gör att experimentell och praktisk erfarenhet av lågdiversitetsskogsbruk under relevanta förhållanden ökar, och dessutom visar det att Holmen och Sveaskog på ett seriöst sätt bidrar till att eventuella nackdelar och risker klarläggs och försöker få en större förståelse för risker och nackdelar i samspel med SLU. Det ter sig för mig troligt att detta leder till regelverksmodifikationer så att (t ex) Holmen får använda lite mer av dessa SE kloner om tjugo år, än utan detta projekt. Det var ett försök att förklara var jag såg parallellen.  

 
Vänlig hälsning
Dag L
 
Från: erik.normark@holmenskog.com [mailto:erik.normark@holmenskog.com]
Skickat: on 2007-11-21 09:13
Till: Dag Lindgren; finnvid.prescher@skogsplantor.se
Kopia: Anders Fries; Bengt Andersson (forward); bror.osterman@holmenskog.com; Sara Abrahamsson; ola.karen@holmenskog.com; roger.larm@holmenskog.com; raimo.heikkinen@holmenskog.com
Ämne: SV: Diversitet-inspiration från USA och Brasilien....
 
Hej Dag och Finnvid med flera!
Visst väcktes många tankar under resan i USA och Brasilien. En dröm är att kunna rappa upp nivån i plantageskördarna. Abret är dock att de spetsade fröpartierna blott räcker till småskvättar och, vår styrka, de stora arealerna inte får tala.
 
Vi är intresserade av att delta i nedan skissade försök med att halvpraktiskt testa halvsyskonfamiljer även om jag ser begränsade paralleller till SE där vi kanske kommer att blanda ett tiotal kloner. Varför inte löpa linan ut med kontrollerade korsningar och helsyskon så har vi dragit plantagespåret till max?
 
E

Erik Normark
 

Från: Finnvid.Prescher@skogsplantor.se [mailto:Finnvid.Prescher@skogsplantor.se]
 
Hej,
Jag ställer mig också positiv till det hela. Vill gärna utvidga det i så fall till att även göra plantering på Sveaskogs mark, så får vi två upprepningar. I och med att vi gör allt på egen mark, både Holmen och Sveaskog, behöver vi inte söka stambrev på fröet och Skogsstyrelsen behöver därför inte informeras. Sedan kanske man ska göra det i alla fall, men mest för informationens skull.
Mvh,
Finnvid
Från: Andersson Bengt [mailto:Bengt.Andersson@skogforsk.se]
 
Bra!
Att få skogsbruket att anlägga bestånd med halvsyskonfamiljer från de bästa föräldraklonerna har jag försökt med sedan 1985. Då fick vi de första avkommeresultaten och halvsyskonskogsbruk tillämpades redan i pacific north west (Douglasgran). Av olika anledningar har svenskt skogsbruk inte nappat (främst administrativa skäl tror jag), men nu kanske tiden är rätt!
Bengt
Från: Dag Lindgren [mailto:Dag.Lindgren@genfys.slu.se]
Skickat: den 17 november 2007 17:38
Till: finnvid.prescher@skogsplantor.se; Normark, Erik
Kopia: anders.fries@genfys.slu.se; Andersson Bengt
Ämne: Diversitet-inspiration från USA och Brasilien....
 

En sak som måste slagit de av er som var med på forskarskoleresan är hur man ser på diversitet i bestånd i USA och Brasilien. I södra USA dominerar bestånd med halvsyskon av taeda (en-klonsskördar) och i Brasilien verkar alla bestånd bestå av monoklonkulturer. Farhågorna att detta skall leda till katastrofer har inte besannats och de eventuella problem det lett till verkar små. Det finns storskalig erfarenhet från decennier. I Sverige har vi först nu kommit igång på riktigt med ett särplockning för tall, dock bara med blandningar av många halvsyskon. För gran finns visserligen klonskogar men nästan enbart klonblandningar. Det finns bara små, få och försöksmässiga monoklonplanteringar. Samtidigt drömmer skogsbruket om nära förestående storskaliga monoklonkulturer med somatisk embryogenes, och det finns möjligheter att utnyttja plantagefröet bättre med mer avancerad särplockning. Lindgren och Prescher har gjort rekommendationer om antalet kloner i fröplantager, vinster kan förmodligen göras genom att gå lägre, men risken är för stor innan det finns mer relevant erfarenhet av lågdiversitetsskogsbruk. Hur bygger man då upp denna?

 
Dagens fröplantagebestånd är knappast mindre diversa än självföryngringar. Det finns goda argument för att på sikt gå längre ned i diversitet. Att man inte utan vidare kan göra detta beror inte bara på stora stygga skogsstyrelsen och en oupplyst allmänhet, utan faktiskt också bristen att skogsbruket inte skaffat storskalig erfarenhet under rimliga tidsrymder av lågdiversitetskogsbruk under förhållanden som är relevanta för svenskt skogsbruk. Erfarenheterna från USA och Brasilien ger mersmak och indikationer att det är ofarligt, men det finns skillnader som gör att dessa erfarenheter inte utan vidare kan extrapoleras till svenska förhållanden. För att riskfritt kunna köra på i stor skala behövs mer än vad forskarnas små och dyra försöksparceller kan ge. Men eftersom det tett sig som förbjudet har dessa planteringar, som kunde ha lett till att erfarenhet byggts upp och studieobjekt skapats, inte kommit till stånd.
 
Hur bygger man upp erfarenhet? Jag har ett förslag som nog kan samordnas med en del annat. Skörda klonerna på Västerhus klonvis (hela plantagen ett år). Halvsyskonplanteringar görs på Holmen. Personligen försäkrar jag Holmen om att "risken" att den låga diversiteten skall leda till förstörda föryngringar ter sig försumbar. Holmen som satsar på en vision med ett fåtal vältestade kloner uppblåsta med somatisk embryogenes måste rimligen vara positiv till att erfarenheter byggs upp, som gör att man snabbare kan blåsa upp dessa på en större del av arealen när det väl blir verklighet. Undersökningar av objekten ligger dock huvudsakligen decennier framåt och utanför vad som nu skisseras.
 
Utgående från detta kan man sedan bygga på ytterligare delar och precisera.
 
Min vision är att det blir ett projekt där Anders Fries (jag har talat med honom) dokumenterar och leder en del aktiviteter. Det blir några uppsatser, men det centrala är att dokumenterade halvsyskonplanteringar görs och står till förfogande för framtida undersökningar.
 
Västerhus är bra eftersom den redan är dokumenterad och det finns en pågående undersökning av pollineringssituationen där jag, Anders, Xiao-Ru och Bengt är involverade (mer perifert också Rosario). Detta kan ses som en utvidgning och fortsättning av redan initierade studier.
 
Holmen har en liten del av Västerhus, så på något sätt måste mer kommersiellt frö överföras till Holmen. Det blir många fröskvättar och kanske plantskvättar och det kan finnas legala problem så skogsstyrelsen (Lennart Ackzell) kommer jag (vi) att samråda med, men dels används material på egen mark, dels bör lagarna tolkas så att måttligt skvättande inom en plantageskörd är tillåtet och dels är syftet försök.
 
Några andra undersökningar som kan göras samtidigt:
Att fastställa bidraget på honsidan så här exakt för en verklig komplett plantage har nog aldrig gjorts eller ivarjefall inte publicerats. Eftersom vi parallellt fastställer bidraget på hansidan kan en bra studie göras enbart med detta fastläggande av bidraget från de olika klonerna till en plantageskörd.  Detta ligger i linje med Finnvids avhandling och kan ses som ett komplement.
 
Vi sade när vi planerade undersökningen Västerhus frömognadsår 2007 att vi skulle göra ansträngningar för att göra en replikation i tiden. Detta kan bli fröet för replikation i tiden.
 
Frö har samlats in 2007 men avsikten var aldrig att analysera frökaraktärer eller kottkaraktärer. Finnvid gör i egen regi en begränsad sådan undersökning i en annan plantage, men en replikation kunde göras med detta material. Materialet kan användas för utvidgade sådana studier. Finnvid har verkat ganska positiv till att gå vidare.
 
Är intresset för praktiska planteringar lågt kan man kanske ändå genomföra insamlingen, men det påverkar uppläggningen. Kanske samla klonvis, men sedan slå ihop alla klonskördarna för att gå tillbaks till konventionellt kommersiellt frö.
 
Praktiskt:
Mitt förslag är att kottarna skördas med en påse för varje ramet med en ID ettikett som i förväg satts på rameten. Klonvis sortering och klängning och kanske viss sampling för noggrannare analyser sker på Lagan. Själva skörden blir nog inte dyrare men ettikettering, sortering och rensning av klängen mellan fröpartierna medför merarbete, jag tror att vi gör ettiketteringen i fält.